Idag lanserar RFSL Ungdom, RFSL och RFSU informationsmaterialet ”Sex och trans”. Broschyren är det första materialet i sitt slag på svenska och ingår i RFSU:s uppskattade och spridda serie praktikor, broschyrer med tillgänglig och praktiskt inriktad information om sex.

– Transpersoners sexualitet har länge varit osynliggjord, inte minst inom den könsbekräftande vården. Min förhoppning är att ”Sex och trans” kan bidra till en bättre sexuell hälsa för oss och att vi får samma rätt till ett bra och fungerande sexliv som cispersoner har idag, säger Maria Sundin, ansvarig för transfrågor på RFSL.

”Sex och trans” riktar sig både till transpersoner och andra personer med transerfarenhet och till personer som har sex med transpersoner. Den handlar om hur man kan ha bra, roligt och säkrare sex även om man känner att ens kropp inte stämmer överens med ens könsidentitet.

– De unga transpersoner vi möter är intresserade av frågor som rör sex och av relationer där sex kan vara en viktig del. Man undrar till exempel över hur man kan ha bra sex om man själv eller en partner har könsdysfori eller vilka ord man kan använda om kroppen och det sex man vill ha, säger Vierge Hård, projektledare för RFSL Ungdoms hemsida transformering.se.

Om man bryter mot normer för kön, könsidentitet och könsuttryck kan det finnas specifika frågor som man vill ha svar på. Måste man komma ut för en potentiell sexpartner, och hur kan man göra i så fall? Hur har man oralsex på ett sätt som inte känns så könat? Hur kan man ha bra sex efter att ha genomgått underlivskirurgi?

– Vi vet sedan tidigare att transpersoner är en grupp med sämre sexuell hälsa än genomsnittsbefolkningen. Kunskap om kropp och sexualitet är viktiga förutsättningar för en god hälsa, säger Hedvig Nathorst-Böös från RFSU.

Broschyren ”Sex och trans” finns att beställa hos
RFSL Ungdom: http://rfslungdom.se/material/sex-och-trans
Och hos RFSU: http://online4.ineko.se/rfsu/?productid=RFSU000275

På transformering.se kan du läsa mer om trans och könsidentitet.

För kontakt och information:
Vierge Hård, RFSL Ungdom, e-post: vierge@rfslungdom.se tel: 076-162 56 77
Maria Sundin, RFSL och RFSL:s transarbetsgrupp tel: 070-7290166.
Josefin Morge, pressansvarig på RFSU, e-post: josefin.morge@rfsu.se tel: 070-552 00 81

Transformering.se vill tacka alla som delat med sig av sin tid, erfarenhet och kunskap till oss i arbetet med praktikan, både i kraft av egen transerfarenhet och som verksamma inom vård vid könsdysfori/transvård och sexualupplysning. Utan er hade vi kunnat mycket mindre. Våra varmaste tack!

Ett av RFSL Ungdoms nyaste projekt är Diskrimineringskartan.se. Där kan du rapportera till exempel transfobi, rasism, trakasserier och diskriminering i och kring skolan. Eftersom vi samtidigt fick flera frågor till transmejlen om diskriminering och annan kränkande behandling, och vad man kan göra om det sker, bestämde vi oss för att gå igenom det ordentligt!

Det här är den tredje och avslutande delen av vår genomgång. Del 1, "Vad gäller kring diskriminering i skolan?", och del 2, "Trakasserier och diskriminering är extra allvarligt", hittar du på Transbloggen på Transformerings startsida.

Alla som går i skolan har rätt att slippa att bli dåligt behandlade, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet. I det här inlägget berättar Transformering och Diskrimineringkartan.se om vad diskriminering är och vad du kan göra om det händer dig eller någon annan.

Här går vi igenom några saker som du som elev kan göra om det förekommer kränkningar, trakasserier och/eller diskriminering i din skola. Det är viktigt att veta att det inte är ditt ansvar att agera för att slippa bli dåligt behandlad. Det är skolans och skolpersonalens ansvar att se till att alla kan vara i skolan, kan delta i undervisningen och känna sig trygga. Men ibland behöver man berätta för skolan att man själv eller någon annan blir dåligt behandlad. Och ibland tar skolan tyvärr inte sitt ansvar, och då kan man behöva prata med någon annan om vad det är som har hänt.

Prata med skolan

I första hand bör du prata med personal i skolan. De har skyldighet att hjälpa dig och ta rapporter om kränkningar, trakasserier eller diskriminering på allvar. Du ska kunna vända dig till vem som helst som jobbar på skolan, men om det är skolan som kränker eller diskriminerar kan det vara bra att vända sig direkt till rektor.

Om det finns någon vuxen person utanför skolan som du litar på, till exempel en förälder eller en vuxen som du bor med, kan du be den personen om hjälp och att ni tar kontakt med skolledningen tillsammans. Ofta leder direkt kontakt med skolan till snabbast resultat, förutsatt att skolan sköter sig och tar dig på allvar.

Det går att höra av sig till skolan anonymt (till exempel genom att registrera en ny mejladress och skriva därifrån, eller genom att skicka ett pappersbrev utan avsändare), men det kan göra det svårare att få hjälp. När skolan utreder vad som gått fel kan de kanske också förstå vem som hört av sig.

Alla skolor ska ha fått ett material som heter Öppna skolan! från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Där står det precis hur skolan ska göra för att förebygga och agera mot kränkningar, trakasserier och diskriminering. Den kan du hänvisa till om du vill.

Prata med elevskyddsombud eller elevråd

Om din skola har ett elevskyddsombud kan hen säga åt skolledningen att åtgärda brister och problem i elevernas arbetsmiljö. Det skulle till exempel kunna vara att det saknas könsneutrala möjligheter att gå på toaletten eller byta om inför gymnastiklektioner. Ta reda på vem som är elevskyddsombud och kolla om hen kan prata med skolan om bristerna i arbetsmiljön.
 
En annan möjlighet är att be skolans elevråd ta upp problemet med skolledningen. Elever ska kunna påverka sin skolmiljö och det är möjligt att skolan lyssnar mer på ett elevråd än på en enskild elev, även om eleven har rätt.

Här kan du läsa mer om elevråd: svea.org

Prata med ditt utredningsteam (om du går i könsutredning)

Om du är under 18 år och genomgår en könsutredning så kan ditt utredningsteam hjälpa dig med problem i skolan, om du vill det. Hjälpen och stödet från utredningsteamet kan se olika ut beroende på vad just du behöver. Det kan handla om att teamet stöttar skolpersonalen i att ingripa mot och förebygga mobbning eller trakasserier, att lärare och elevhälsa får information om könsdysfori eller att teamet diskuterar med skolan vad skolan kan göra för att man ska kunna delta i till exempel idrottsundervisningen.

Mer information finns i ”God vård av barn och ungdomar med könsdysfori”, sidan 43–44.

Anmäl till myndigheterna

Om skolan inte lyssnar på dig kan du höra av dig till myndigheter för att få hjälp. Olika myndigheter hjälper till med olika saker.

Barn- och elevombudet (BEO) hjälper dig om du har blivit kränkt eller mobbad i skolan. Det är ett bra ställe att börja på, men om de tycker att det du blivit utsatt för är trakasserier eller diskriminering brukar de hänvisa vidare till DO (se nedan). Här hittar du Barn- och elevombudet: skolinspektionen.se/BEO/For-barn-och-elever/

Diskrimineringsombudsmannen (DO) hjälper dig om du har blivit trakasserad eller diskriminerad. De kan starta en domstolsprocess och om de vinner kan du få skadestånd. Oftast behövs det mycket bevis och det kan ta lång tid innan ett fall avgörs i domstol. En anmälan till DO innebär inte att man får konkret hjälp med situationen direkt, men det kan ändå kännas skönt att ha gjort anmälan. Förutom att prata med DO kan man försöka prata direkt med skolan eller ta hjälp av en antidiskrimineringsbyrå (se nedan). De kan ofta se till att man får hjälp snabbare. Här hittar du DO: do.se

Det går att lämna anmälan anonymt till Diskrimineringsombudsmannen. Då går det inte att få skadestånd. Anonyma anmälningar kan leda till att Diskrimineringsombudsmannen gör tillsyn i en skola, det vill säga hör av sig till skolan för att kontrollera att de inte diskriminerar och att det finns bra planer för att förhindra att det sker. Om du inte är intresserad av att driva ett domstolsfall kan det räcka att göra en anonym anmälan till DO och berätta vad skolan gör fel.

En annan möjlighet är att prata med en antidiskrimineringsbyrå. De är inte myndigheter men kan hjälpa dig göra en anmälan till DO eller företräda dig i domstol. Här hittar du Sveriges antidiskrimineringsbyråer: adbsverige.se/byraer-i-natverket/

Du kan också göra en anmälan till polisen. I så fall kan det vara bra att prata med RFSL:s Brottsofferjour. De kan hjälpa dig skriva en polisanmälan och även följa med till möten med polis, domstol eller vårdpersonal.

Prata med RFSL Ungdom

Om skolan beter sig kränkande, trakasserar eller diskriminerar och du inte vill prata med dem själv kan eventuellt RFSL Ungdom prata med skolan och be dem förbättra sig.

Diskrimineringskartan.se kan du anonymt rapportera till exempel transfobi, trakasserier och diskriminering. Du kan också maila till RFSL Ungdom direkt om du har problem med din skola: diskriminering@rfslungdom.se

Vad kan du som arbetar i skolan göra?

Har du en fråga?

Mejla till RFSL Ungdom på trans@rfslungdom.se eller diskriminering@rfslungdom.se

Ett av RFSL Ungdoms nyaste projekt är Diskrimineringskartan.se. Där kan du rapportera till exempel transfobi, rasism, trakasserier och diskriminering i och kring skolan. Eftersom vi samtidigt fick flera frågor till transmejlen om diskriminering och annan kränkande behandling, och vad man kan göra om det sker, bestämde vi oss för att gå igenom det ordentligt!

Del 1, "Vad gäller kring diskriminering i skolan?", publicerades förra veckan. Den tredje och sista delen, som handlar om vad du som är elev eller skolpersonal kan göra, kommer i morgon.

Alla som går i skolan har rätt att slippa att bli dåligt behandlade, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet. I det här inlägget berättar Transformering och Diskrimineringkartan.se om vad diskriminering är och vad du kan göra om det händer dig eller någon annan.

Trakasserier och diskriminering drabbar inte bara en person, utan alla som omfattas av samma diskrimineringsgrund. Det kan beskrivas i flera steg.

En person som bryter mot normer blir utsatt för trakasserier eller diskriminering och känner till exempel rädsla eller oro med anledning av det.

Personer som bryter mot normer på samma sätt som den som blivit utsatt känner oro eller rädsla för att också bli utsatta.

Den som utsätter någon för trakasserier eller diskriminering återskapar en negativ, begränsande norm. Till exempel att det skulle vara mindre värt att bryta mot normer för kön eller sexualitet än att följa dem.

Institutioner, till exempel skolan, har mycket makt, både över elever och i samhället i stort. Institutioner har ofta normskapande makt. Därför är det ännu mer allvarligt när det är en institution som utsätter personer för trakasserier eller diskriminering.

Trakasserier och diskriminering kan göra att man känner att man inte kan vara sig själv utan att bli utsatt för fara eller obehag. De gör det helt enkelt svårt för människor att delta i samhället på lika villkor och strider mot principen om alla människors lika värde.

Hur kan kränkningar, trakasserier eller diskriminering se ut i skolan?

Namn och pronomen
Att medvetet använda fel namn eller pronomen, eller att inte vilja eller strunta i att använda rätt namn och pronomen, kan vara trakasserier, om det är en annan elev som gör det, eller diskriminering, om det är en lärare eller annan skolpersonal som gör det. Rätt namn är det man själv väljer – det behöver inte vara ens juridiska namn. Rätt pronomen är det eller de pronomen man själv känner är rätt.

Enligt en genomgång som Socialstyrelsen gjort, "Administrativa problem för personer som bytt juridiskt kön", bör du kunna få ut betyg från grundskolan och gymnasiet med rätt personuppgifter om du har bytt juridiskt kön.

Kränkningar och trakasserier i klassrum och övriga skolan
Generaliserande kränkande yttranden om till exempel hbtq-personer riskerar att skapa en miljö där det inte går att vara öppen som hbtq-person. Det kan till exempel handla om att uttryck som bög, flata eller gay används som negativt laddade ord, att någon säger att alla homosexuella har någon viss negativt laddad egenskap eller att t-ordet (skällsord för transfeminina) används.

Det spelar ingen roll om det finns någon öppen hbtq-person som hör det kränkande yttrandet eller inte. Lärare eller annan skolpersonal som hör det ska ingripa i alla fall för att förhindra att det uppstår en skolmiljö som är fientlig mot hbtq-personer.

Toaletter och omklädningsrum
Alla ska ha möjlighet att byta om och gå på toa på ett tryggt sätt. Det är en förutsättning för att delta i skolmiljön och i skolarbetet. Det kan innebära att skolan behöver ordna könsneutrala toaletter eller att alla som vill får möjlighet att byta om enskilt i samband med skolgymnastiken.

Värderingar och andra övningar
Om skolan använder sig av värderingsövningar behöver de vara utformade på ett sätt som inte kränker eller gör att elever behöver argumentera för eller emot sina egna eller en närståendes rättigheter, på ett sätt som personer som följer normen aldrig skulle behöva göra. Ett exempel på en dålig värderingsövning är: ”Ska transpersoner/homosexuella få adoptera?”

Några exempel på övningar man i stället kan göra är ”Hur har transpersoners rättigheter förändrats över tid i Sverige?”, (här kan man till exempel utgå från Elias Ericsons affisch "Kort om transhistoria i Sverige") ”Hur ser transrättigheter ut i Europa?” (Transgender Europe, TGEU, har bra material) och ”Hur kan skolan arbeta mot transfobi?” (hör till exempel av er till projektet Nätverket för normkritiska skolgrupper, NNSG, eller utgå från er skolas likabehandlingsplan).

Biologiböcker och sexualundervisning
Allt ömsesidigt sex är lika bra och riktigt sex. Därför är det viktigt att skolmaterial och undervisning beskriver homo-, bi-, hetero- och asexualitet på ett likvärdigt sätt och inte ger uttryck för att något av detta är mer ”normalt” eller bättre än något annat.

På samma sätt är alla könsidentiteter likvärdiga och lika riktiga. Man ska inte behöva få felaktig information från sina biologiböcker, till exempel att det står ”transsexualitet” i stället för transsexualism eller att trans framställs som något avvikande. Felaktigt skolmaterial kan bidra till en skolmiljö där det är svårt att vara öppen som till exempel transperson.

Förutom att man självklart har rätt att inte bli kränkt och diskriminerad bör det vara en rättighet att få information om kroppen och om sex som är relevant för en själv. Det kan vara avgörande för att man ska få en bra självuppfattning och kunna ha en god hälsa.

Material som vi tycker är bra är
Världens viktigaste bok – om kroppen, känslor och sex av Nathalie Simonsson (Ordfront och RFSU, 2012)
Under huden – sexualundervisning och normkritisk pedagogik (RFSL Stockholm och RFSL Ungdom, 2010)

Könade grupper
Oftast finns det ingen anledning att använda sig av könade grupper (tjejgrupp och killgrupp) i undervisningen. Könade grupper innebär en ökad risk för att personer blir bedömda eller behandlade olika beroende på indelning.

Om elever delas in i könade grupper ska var och en själv få välja vilken grupp hen vill vara med i. Det är inte det juridiska könet som ska avgöra.

Ett annat sätt att dela in personer i könade grupper är något vi kan kalla ”okynneskönande”. Det kan vara att en lärare säger till exempel ”nu får ni hänga med lite här, tjejer” eller ”ska ni inte komma in från rasten nu, killar?” eller att en skolsköterska pratar om vad ”vi män” behöver tänka på i fråga om kroppen. Det används kanske omedvetet för att skapa en känsla av gemenskap, men felkönar ofta personer som inte hör hemma i den grupp de delas in i.

Ett av RFSL Ungdoms nyaste projekt är Diskrimineringskartan.se. Där kan du rapportera till exempel transfobi, rasism, trakasserier och diskriminering i och kring skolan. Eftersom vi samtidigt fick flera frågor till transmejlen om diskriminering och annan kränkande behandling, och vad man kan göra om det sker, bestämde vi oss för att gå igenom det ordentligt!

Del 2 och 3, om varför trakasserier och diskriminering är extra allvarligt och vad du som elev eller skolpersonal kan göra, kommer nästa vecka.

Alla som går i skolan har rätt att slippa att bli dåligt behandlade, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet. I det här inlägget berättar Transformering.se och Diskrimineringkartan.se om vad diskriminering är och vad du kan göra om det händer dig eller någon annan.

Så länge man går i skolan är skolan ens arbetsplats. Fram till dess att man slutar nian omfattas man också av skolplikten. Det innebär att det är obligatoriskt att delta i skolans verksamhet. Den som har ansvaret för skolan, till exempel kommunen om man går i kommunal skola eller skolans ägare om man går i friskola, har också en plikt: att se till att man har bra förutsättningar att gå i skolan och få utbildning.

Det här innebär att det är viktigt att man har en bra skolmiljö och att det är den som har ansvaret för skolan som ska se till att skolmiljön är bra. Det är skolans ansvar att se till att man kan gå i skolan utan att behöva bli utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller diskriminering.

Vad är kränkande behandling?

Kränkningar (eller kränkande behandling som det ibland också kallas) är sådant som någon säger eller gör, eller låter bli att göra, som gör att man känner sig kränkt – att man blir ledsen eller arg, känner sig dum eller dålig. Det kan till exempel vara förlöjligande, ryktesspridning, att kalla någon för något den inte vill, våld eller hot om våld. Flera typer av kränkningar kan, förutom att vara kränkande, också rubriceras som brott. Till exempel misshandel, olaga hot eller förtal.

Kränkande behandling kan ske en enstaka gång eller upprepas. Ibland kallas kränkande behandling som upprepas för mobbing.

Det spelar ingen roll om kränkningar sker fysiskt, via sms eller på nätet. Det är ändå en kränkning och är allvarligt. Som elev har man rätt att slippa kränkningar, trakasserier och diskriminering både i skolan och i anslutning till skolan – till exempel på skolans fritidsgård, på skolresor och friluftsdagar och på väg till och från skolan. Om du går i skolan är det skolans ansvar att se till att du inte blir dåligt behandlad.


Vad är trakasserier och diskriminering?

I lagen anses kränkningar som sker på grund av till exempel kön eller könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning som extra allvarliga. Det kallas trakasserier.

I skolan innebär det att om en eller flera andra elever kränker en för att man till exempel är transperson så är det trakasserier. Om lärare eller annan skolpersonal behandlar elever sämre eller kränker elever för deras kön, könsuttryck eller sexuella läggning kallas det diskriminering.

Den som är ansvarig för skolans verksamhet kan dömas i domstol för att ha diskriminerat eller för att inte ha agerat när en elev utsatts för trakasserier. Skolan ska ha en plan för hur det ska gå till, en så kallad likabehandlingsplan. Skolan ska göra likabehandlingsplanen tillgänglig så att både elever och personal får veta vad som står i den.

Kränkningar med sexuell innebörd, till exempel blickar, kommentarer, tafsande eller andra oönskade handlingar som anspelar på sex, räknas också som sexuella trakasserier.


Vilka diskrimineringsgrunder finns det?

Det finns fler så kallade diskrimineringsgrunder än kön, könsuttryck och sexuell läggning.

•    Kön
•    Könsidentitet eller könsuttryck (kallas ibland ”könsöverskridande identitet eller uttryck”)
•    Etnisk tillhörighet
•    Religion eller annan trosuppfattning
•    Funktionsvariation eller funktionsnedsättning
•    Sexuell läggning
•    Ålder

Om man har bytt eller har tänkt byta juridiskt kön omfattas man av diskrimineringsgrunden kön.

Om man är transperson och inte har bytt eller har tänkt byta juridiskt kön omfattas man av diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck.

Oavsett på vilket sätt du är transperson är du skyddad mot trakasserier och diskriminering.

Som vi har skrivit om tidigare här på transbloggen arrangerar vi en temadag i Stockholm den 23/5: Ung och trans - sex, hälsa och nära relationer.
Alla är välkomna till temadagen, men man måste anmäla sig för att få en plats. Anmälan gör du via detta webbformulär: http://korta.nu/ungochtrans 
Det finns ett mycket begränsat antal platser kvar, så anmäl dig idag om du vill komma! 

Nu har vi fått klartecken från alla paneldeltagare och kan äntligen presentera de sista detaljerna för dagen!

Panelsamtal 23/5

Ett panelsamtal om må bra-faktorer som sex och nära relationer, transvårdens utveckling, depatologisering och villkoren för byte av juridiskt kön. Vilken roll spelar nära relationer, sex och kärlek för att unga transpersoners ska kunna må bra? Har bilden av trans breddats även i vårdens ögon? Hur ska situationen förbättras för icke-binära? Hur får man mer inflytande över sin egen vård? När ska åldersgränsen för byte av juridiskt kön sänkas - eller bör den avskaffas helt?

Paneldeltagare: Moa Henriët, transaktivist och sjuksköterskestuderande, Gabriel Gonzales, transaktivist och referensperson för transsexpraktikan, Cecilia Dhejne, sexolog och specialist i psykiatri, Esben Esther Pirelli Benestad, läkare, specialist i klinisk sexologi och professor i sexologi vid Universitet i Agder (Norge), samt en närstående till en ung transperson.

Moderator: Anna-Maria Sörberg, journalist och författare.

Varmt välkomna!

Förra veckan påbörjade Transformering.se en guide till Socialstyrelsens nya kunskapsstöd ”God vård av barn och ungdomar med könsdysfori” och ”God vård av vuxna med könsdysfori”.

Den första delen kan du läsa här. I den här andra och avslutande delen tar vi upp hur utredningen bör läggas upp och vilka typer av behandling som kan ingå i vård för könsdysfori.

Om du vill läsa mer kan du använda dig av sidhänvisningarna som finns inom parentes. BoU hänvisar till kunskapsstödet som rör barn och ungdomar. Vux hänvisar till kunskapsstödet för vård av vuxna.

Vad kan man få för behandling?

Socialstyrelsen använder begreppet könsdysfori i stället för att dela in i olika diagnoser. Om man har könsdysfori kan man ha ett vårdbehov, som kan se ut på olika sätt. Man kan känna könsdysfori och få vård och behandling för det både som binär transperson och som ickebinär transperson, antingen man är man/pojke, kvinna/flicka, annat kön eller inget kön. 

Oavsett vilken diagnos man får kan man behöva och vilja ha olika typer av behandling, som hormonbehandling, kirurgi, röst- och kommunikationsträning och hårborttagning. ”Ingen ska gå miste om den vård de behöver eller få vård som inte är lämplig”, skriver Socialstyrelsen, och poängterar att vården ska vara individuellt anpassad: ”Det innebär att två individer med samma diagnos inte nödvändigtvis erhåller samma vårdåtgärder.” Undantaget är sådan vård som i dag regleras i lag, som underlivskirurgi. (BoU 28, Vux 22)

Vård och behandling för könsdysfori ska så långt det är möjligt ske i samråd med patienten, det vill säga att man själv ska ha inflytande över den vård och behandling man får. När man är under 18 år är det ens vårdnadshavare som har det huvudsakliga ansvaret för att man får den vård och behandling man behöver, tills det bedöms att man är mogen att ta sådana beslut själv. Oavsett ålder ska man kunna få information som är anpassad efter ens egna förutsättningar och behov. (BoU 33–34, Vux 27–28)

Stöd och hjälp under utredningen

Om man vill kan man få en fast vårdkontakt. När man gör en utredning brukar man träffa både läkare/psykiatriker, psykolog och kurator, och ofta också endokrinolog, plastikkirurg, logoped och hudterapeut. En fast vårdkontakt kan vara en ”fast punkt” i ens utredning. (BoU 30, Vux 25)

Utredningen kan innehålla en så kallad real life experience eller real life test, en period då man lever socialt i enlighet med sin könsidentitet. En del lever redan i enlighet med sin könsidentitet när de påbörjar utredning. Innan man genomgår real life experience kan man ha behov att till exempel påbörja hormonbehandling, genomgå mastektomi eller ta bort hår på kroppen och/eller i ansiktet. Det kan göra det lättare för en att uppfattas i enlighet med sin könsidentitet. (BoU 41–42, Vux 35–36)

Hälso- och sjukvården bör också erbjuda hjälpmedel som peruk, bröstproteser, penisprotes och binder. (BoU 42–43, Vux 36–37)

Man kan behöva någon form av samtalsstöd eller liknande under sin utredning. Om man har behov av samtalsstöd från någon som inte ingår i ens utredningsteam bör teamet uppmuntra och medverka till att man får det. (BoU 46–47, Vux 39–41)

Stöd från närstående är viktigt, och närstående kan själva behöva information, stöd och rådgivning för att kunna vara stöttande och accepterande och hantera eventuell egen oro och osäkerhet. Vårdnadshavare bör också få tillgång till information, stöd och rådgivning från vården. (BoU 25–26, 50–51) Det gäller även närstående till vuxna. (Vux 42)

Specifikt för personer under 18

Vården bör samarbeta med till exempel skola, socialtjänst och ungdomsmottagning för att personer under 18 som har könsdysfori ska få det stöd de behöver i sin vardag. (BoU 43–44)

Om man är under 18 bör man få information från vården om till exempel stödgrupper eller organisationer där man kan vara med som ung transperson. Vården bör också själva organisera grupper för unga transpersoner. (BoU 49–50)

Man bör få tillgång till pubertetsbromsande hormonbehandling (”stopphormoner”) om man befinner sig i början av puberteten. Om man slutar ta stopphormonerna sätter den kroppsegna puberteten i gång igen, och det finns inget som tyder på att stopphormoner påverkar ens framtida fertilitet. Man kan också få så kallade könskonträra hormoner för att sätta i gång pubertetsförändringar som stämmer överens med ens könsidentitet. (BoU 52–54)

Hormonbehandling

Psykisk ohälsa behöver inte vara ett hinder för hormonbehandling. (BoU 52 och 62, Vux 43)

Olika personer kan ha olika mål med hormonbehandling. Socialstyrelsen skriver: ”Vissa personer vill utveckla [kroppen] i feminin eller maskulin riktning så långt som är möjligt, medan målet för andra är ett mer androgynt utseende efter att existerande sekundära könskarakteristika har minimerats”. Ens egna mål med behandlingen ska räknas in när vården fattar beslut om hormonbehandling, samtidigt som man tar hänsyn till ens hälsa och eventuella risker. (BoU 58, Vux 43)

Om man självmedicinerar innan man påbörjar utredning, eller självmedicinerar under utredning, bör vården bedöma om de kan ta över ansvaret för medicineringen för att den ska ske på ett så säkert sätt som möjligt. (BoU 64, Vux 48)

Kirurgi

Könskorrigerande kirurgi är inte skönhetsbehandling. Kirurgin är till för att minska könsdysforin, som kommer sig av att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten. Både funktion och utseende kan vara betydelsefulla för den som genomgår könskorrigerande kirurgi. (BoU 65–66, Vux 49–50)

Innan operation bör man få se bilder på resultat av den operationsteknik som ska användas. I första hand bör man få se resultat av operationer som gjorts på den klinik där man ska opereras. (BoU 67–68, Vux 52–53)

En nyhet är att man i vissa fall bör få tillgång till feminiserande ansiktskirurgi (FFS) inom vården för könsdysfori. (Vux 60–62)

Personer med kvinnligt födelsekön (som tilldelat juridiskt kön kvinna när de föddes) bör i vissa fall få möjlighet till fettsugning på höfter. (Vux 62–63)

Operationer man kan få tillgång till innan man fyllt 18 år är bröstförstoring respektive mastektomi och i vissa fall reduktion (förminskning) av struphuvud, feminiserande ansiktskirurgi och fettsugning på höfter.

Sexuell och reproduktiv hälsa

Under sin utredning bör man få möjlighet att prata med personal som har sexologisk och sexualmedicinsk kompetens. Samtalen kan handla om ens egen sexualitet, om lust, njutning och säkrare sex. Vårdgivaren ska utgå från de ord man själv är bekväm med. (BoU 74–75, Vux 64–65)

Om man vill bör man få tillgång till så kallade fertilitetsbevarande åtgärder, att spara könsceller (ägg eller spermier) om man vill kunna bli genetisk förälder i framtiden. Socialstyrelsen motiverar den rekommendationen så här: ”Åtgärden bör ses som en del i att erbjuda jämlik vård till alla patienter som ska genomgå en behandling som kan påverka deras fertilitet negativt, oavsett vad skälet till behandlingen är.” (BoU 78)

Röst- och kommunikationsbehandling

Man bör få möjlighet till logopedisk behandling, oavsett födelsekön (det kön man blev tilldelad när man föddes). Förutom röstträning kan man få hjälp att anpassa övrig verbal och icke-verbal kommunikation, som kroppsspråk.

Om man vill ha en röst som uppfattas som feminin, och själv upplever att ens röstläge är för mörkt för det efter röstträning, bör man erbjudas röstkirurgisk behandling. Det innebär att man sträcker eller förkortar stämbanden med en operation. (Vux 71–72) Den typen av operation kan man få när man har fyllt 18 år. (BoU 81)

Hårborttagning

Personer med manligt födelsekön (som tilldelats juridiskt kön man vid födseln) bör få ta bort oönskad hårväxt. Man använder hårborttagningsmetoder som är permanenta eller som ger ett långvarigt resultat. Man bör få ta bort hårväxt i ansiktet, på halsen, fram- och baksidan av överkroppen, armar och händer, beroende på vad man behöver. ”Syftet med hårborttagning är att få bort så mycket hår som möjligt. Men även under optimala förhållanden är det svårt att bli helt hårfri”, skriver Socialstyrelsen. (BoU 83–84, Vux 73–75)

Eftervård och uppföljning

Socialstyrelsen betonar också (i kunskapsstödet för vård av vuxna) att det är viktigt med eftervård och uppföljning efter avslutad utredning och behandling för könsdysfori. Det gäller såväl eventuell hormonbehandling som psykologisk, psykiatrisk och psykosocial eftervård. Det är viktigt att man får förutsättningar för en god fysisk och psykisk hälsa. Även i fråga om eftervården, till exempel gynekologisk vård, skriver Socialstyrelsen om vikten av ett bra bemötande:

”Vid alla fysiska undersökningar behöver hälso- och sjukvårdspersonalen dessutom vara medveten om att patienter kan uppleva det som mycket känsligt att genomgå typer av undersökningar som traditionellt förknippas med det kön man inte identifierar sig med, liksom undersökningar av könsorgan som traditionellt förknippas med det kön man inte identifierar sig med. Därför är det särskilt viktigt att bemöta patienten med respekt och lyhördhet i sådana situationer.” (Vux 80)

För några veckor sedan publicerade Socialstyrelsen två så kallade nationella kunskapsstöd, ”God vård av barn och ungdomar med könsdysfori” och ”God vård av vuxna med könsdysfori”. Målgruppen är personer som arbetar inom vården.

Transformering.se har gjort en tvådelad guide till kunskapsstöden. Guiden tar upp några av många fakta som kan vara intressanta för dig som går eller vill genomgå en könsutredning och för dig som är närstående. I den här delen tar vi upp vad kunskapsstödet är, vad det är till för, vem som kan få vård och lite om hur vården ska gå till. I den andra delen, som publiceras nästa vecka, tar vi upp mer i detalj vad som kan ingå i vård för könsdysfori. Uppdatering: Här hittar du andra och sista delen av guiden.

Om du vill läsa mer kan du använda dig av sidhänvisningarna som finns inom parentes. BoU hänvisar till kunskapsstödet som rör barn och ungdomar. Vux hänvisar till kunskapsstödet för vård av vuxna.

Vad är kunskapsstöden?

Kunskapsstöden är rekommendationer för hur vården för könsdysfori bör se ut framöver. De kan också läsas som beskrivningar av hur Socialstyrelsen tycker att vårdprocessen för personer med könsdysfori ser ut i idealfall.

Socialstyrelsen kan inte bestämma över eller säga till utredningsteamen hur de ska arbeta. Därför är kunskapsstöden just rekommendationer eller riktlinjer för dem och andra som arbetar i vården. Hur vården sedan motsvarar rekommendationerna kan ha att göra med sådant som ekonomiska resurser, tillgång på personal, kompetens och hur många som vid en viss tidpunkt utreds eller behandlas av ett visst team.

Kunskapsstöden utgår från den bästa kunskap som finns tillgänglig, från relevanta internationella riktlinjer – till exempel WPATH:s Standards of Care – och erfarenhet från svenska utredningsteam.

Varför kunskapsstöd?

Socialstyrelsen skriver att tillgången till vård och behandling är ojämlik. Det innebär att tillgången till vård för könsdysfori, hur långa väntetiderna är och hur vården ser ut kan vara olika beroende på var i landet man bor. (BoU 14, Vux 16) Vid vilken ålder man kan få tillgång till olika medicinska insatser kan också variera. (BoU 14) En tanke med kunskapsstöden är att de ska ”bidra till att alla som söker vård ska få likvärdig vård, oavsett var i landet de bor”. Vården ska baseras på en individuell bedömning och utgå från bästa tillgängliga kunskap. (BoU 7, Vux 7)

Kunskapsstöden är också tänkta att ge just kunskap. Målgruppen är personer som arbetar inom vården. Socialstyrelsen nämner särskilt att hälso- och sjukvårdspersonal utanför den specialiserade vården, alltså utanför utredningsteamen, behöver information och fortbildning. ”Här ingår bland annat primärvårdsmottagningar, vuxen- och barnpsykiatriska mottagningar, ungdomsmottagningar och elevhälsa.” (BoU 8, Vux 8)

När vi på Transformering.se läst kunskapsstöden har vi också sett att de tar upp några vanliga felaktiga föreställningar om personer med könsdysfori som grupp.

  • Det är inte så vanligt att man ångrar sin könskorrigering. (Vux 13) De flesta som får behandling upplever att könsdysforin minskar och att deras livskvalitet blir bättre. (Vux 22, BoU 28)
  • En diagnos behöver inte vara detsamma som en sjukdom. Däremot kan en diagnos, som könsdysfori, betyda att man behöver vård för att må bättre. (BoU 13–14, Vux 15)
  • Det finns inga bevis för att man kan ändra på en persons könsidentitet med hjälp av terapi. Att försöka göra det anses som oetiskt, skriver Socialstyrelsen – det är helt enkelt inte rätt att göra så. (BoU 47)

Vem kan få vård?

Socialstyrelsen skriver att man tidigare behövt få diagnosen transsexualism för att faktiskt få vård. Det har inneburit att en del inte har fått vård, trots att de behövt det. (BoU 14, Vux 16)

I kunskapsstöden skriver Socialstyrelsen om könsdysfori i stället för att dela in i olika diagnoser. (Ett undantag är när Socialstyrelsen skriver om sådant som styrs av lag, som möjligheten att byta juridiskt kön och möjligheten att genomgå underlivskirurgi, möjligheter som man i dag bara har om man fått diagnosen transsexualism. Socialstyrelsen skriver också att det kan komma att ändras framöver.)

Socialstyrelsen definierar könsdysfori som ”ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen som orsakas av att könsidentiteten inte stämmer överens med det registrerade könet” (med registrerat köns menas det juridiska kön man blivit tilldelad, i de flesta fall när man var nyfödd och baserat på hur ens könsorgan tolkades då). Könsidentiteten kan, skriver Socialstyrelsen, vara man/pojke, kvinna/flicka, annat kön eller inget kön. Om man får en diagnos där könsdysfori ingår, som transsexualism eller könsidentitetsstörning ospecificerad, kan man få vård och behandling. Man kan alltså känna könsdysfori och få vård och behandling för det både som man/pojke, kvinna/flicka, om man är annat kön eller inget kön.

Socialstyrelsen skriver också att ”Osäkerhet är inget hinder, tvärtom en möjlighet, till att utforska könsidentiteten”. Man behöver alltså inte vara säker på sin könsidentitet, eller på om man vill ändra på sin kropp och i så fall vad man vill ändra, för att påbörja en könsutredning. (BoU 36, Vux 31)

Om man är under 18 år har ens vårdnadshavare ansvar för att man får den vård man behöver. Om en person under 18 år har två vårdnadshavare, och en av dem motsätter sig att man påbörjar utredning eller behandling, kan socialnämnden utreda det och besluta att man ska få det ändå. (BoU 21–22)

Eventuell psykisk ohälsa behöver inte vara ett hinder för utredning och behandling för könsdysfori. Man kan behandla psykisk ohälsa parallellt med eller inom ramen för könsutredningen, beroende på vad som är lämpligast. Det är viktigt att sådan behandling inte försenar utredningen i onödan. (BoU 37–38, Vux 32–33)

Asylsökande och papperslösa som påbörjat hormonbehandling innan de kommer till Sverige bör snarast få remiss till ett utredningsteam för att kunna fortsätta behandlingen. Särskilt utsatta grupper, som minderåriga, äldre, personer med intellektuella funktionsnedsättningar och personer som bor på institutioner, bör också kunna få individuellt anpassad vård för könsdysfori. (BoU 28–29, Vux 23)

Om man har blivit utredd för könsdysfori i ett annat land än Sverige kan den utredningen ligga till grund för fortsatt behandling i Sverige. Man måste alltså inte alltid ”börja om” en utredning. (Vux 88)

Remiss

Det är viktigt att primärvården/allmänpsykiatrin skriver remiss till utredningsteam om de misstänker att man kan ha könsdysfori. (BoU 24, Vux 21) I barn- och ungdomsdelen står det att det ska ske ”utan fördröjning”, det vill säga så snart som möjligt (25).

Socialstyrelsen vill också att man själv ska kunna ta kontakt med utredningsteam om man vill ha utredning och vård (det som ibland kallas ”egenremiss”). (BoU 24–25, Vux 21)

Bemötande

Socialstyrelsen uppmärksammar att det är vanligt att hälso- och sjukvården särbehandlar personer med könsdysfori, och att det inte stämmer överens med patientsäkerhetslagen. (BoU 28, Vux 23)

Det är viktigt att vårdpersonal bekräftar ens könsidentitet när man får vård för könsdysfori. ”En åtgärd som har stor betydelse för individen är att hälso- och sjukvårdspersonalen frågar om vilket tilltalsnamn och tilltal i tredje person (pronomen) som personen valt och sedan använder dem, även om de inte överensstämmer med uppgifterna från folkbokföringen”, skriver Socialstyrelsen. Det gäller både när man träffar vårdpersonal och i exempelvis journaler. Vårdpersonal bör också använda de ord som man själv föredrar om sin kropp. Man bör få information om eventuella kroppsundersökningar i förväg så att man kan känna sig förberedd på dem. (BoU 29, Vux 24)

Socialstyrelsen tycker också att det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen ”är uppmärksam på cis- och heteronormativa antaganden och språkbruk samt är lyhörd och respektfull”. (BoU 35, Vux 30)

Vi på Transformering får ibland frågor om binding och hur man kan använda binder på ett bra sätt. Därför har vi tagit fram en informationstext om binding. Har du frågor eller synpunkter kan du alltid mejla till oss på trans@rfslungdom.se.

 

Binding

Om man vill ha en plattare bröstkorg kan man använda binder. En binder är en överdel som oftast är av syntettyg och som antingen kan sluta ungefär halvvägs ner på överkroppen eller vara längre, som ett linne. Enligt Socialstyrelsens nya rekommendationer för den könsbekräftande vården bör man kunna få binder som ett hjälpmedel om man går i utredning för könsdysfori och har fått diagnos.

Att platta till bröstkorgen med hjälp av binder kan vara ett sätt att ta hand om sig själv, om man till exempel inte trivs med hur ens bröstkorg ser ut. Men det är också viktigt att se till att kroppen kan må bra, på både lång och kortare sikt. Därför finns det några saker som det är bra att tänka på om man använder binder.

Att välja rätt binder

Det är viktigt att man använder plagg som är gjorda speciellt för att platta till och hålla in bröstkorgen. Förutom binder kan det vara till exempel sport-topp (sport-bh) eller så kallade kompressionskläder. Man ska inte använda elastisk linda eller tejp – risken är stor att det blir för tajt, även om det känns okej, och att man skadar kroppen.

Det är också viktigt att den binder man använder inte är för liten. Om man ligger mellan storlekar är det bättre för kroppen om man väljer den binder som är lite stor än att man väljer den som kanske är för liten.

Att använda binder ska inte göra ont

När man börjar använda binder kan det kännas ovant, och oavsett hur van man är att använda binder är det inte alltid så bekvämt att ha en på sig. Man får förstås själv avgöra om den plattande effekt man får av bindern är värd eventuell obekvämhet. Däremot ska det inte göra ont att använda binder! Om man får ont är det bra om man kan försöka ta en paus, ta av sig eller lossa på bindern och känna efter om det känns bättre. Det är över lag bra om man kan lyssna på kroppen för att känna vad den klarar av och vad man mår bra av.

Man ska också känna att man kan andas ordentligt när man har binder på sig och att man kan ta djupa andetag om man behöver. Om man tränar eller sportar eller om man har sex så kan man behöva mer utrymme att röra sig och andas än vad man ofta har i en binder, så då kan man behöva vara extra uppmärksam eller, om man har möjlighet, avstå från att ha binder på sig.

Max åtta timmar i sträck

En vanlig rekommendation är att man som längst ska använda binder i åtta timmar i taget, och kortare tid om man precis börjat använda binder. Om man tycker att det är svårt att vara utan något som plattar till bröstkorgen så kan man testa andra sätt att variera med. Kanske kan man få tillräcklig inhållande effekt av att använda en sport-topp, eller två sport-toppar i lager på lager. (Samma sak gäller för sport-topp som för binder – att inte välja en för liten storlek, även om man tycker att man får bättre effekt av det.) Man kan också ha en extra binder som är större i storleken än den man brukar använda, eller en binder som blivit lite uttänjd, att växla om med.

När man sover bör man inte ha binder eller sport-topp på sig.

Risker med binding

Om man använder binder på rätt sätt brukar riskerna vara små. Att använda en binder i lagom storlek, att lyssna på kroppen och vara uppmärksam på eventuella smärtor eller obehag och att låta kroppen vila mellan varven är sätt att göra binding säkrare!

Sådant som kan hända om man gör fel är att man belastar muskler på fel sätt, att det är dåligt för ryggen eller, om man har riktig otur, att man skadar revben och lungor.

Annat som kan hända är att man får skavsår och att huden på bröstkorgen töjer sig. En del undviker skavsår genom att ha ett tunt linne under bindern. Det kan skydda från skav och suga upp fukten när man svettas.

Om huden på bröstet töjt sig kan det vara svårare att få det resultat man vill om man gör en mastektomi, där större delen av bröstvävnaden tas bort. Ett tips är att försöka variera hur man placerar bröstvävnaden under bindern – neråt mot magen, ut mot armhålorna, in mot mitten av bröstkorgen. På så sätt belastar man huden inte bara på ett sätt, utan mer varierat och, i längden, mer jämnt. Det kan göra att man undviker att den töjer sig.

Bonustips: om man badar och simmar

Rashguard är som ett kompressionsplagg som är anpassat för att användas i vatten. Många använder sådana till exempel när de snorklar eller surfar, för att undvika skrapsår eller att bränna sig i solen. De kan också funka om man av andra anledningar vill ha något som täcker överkroppen när man badar och simmar.

 

 

(Please scroll down for the English version.)

Nu har anmälan till sommarens transläger öppnat! Kom på sommarens bästa läger och träffa andra transpersoner. Vi kommer ägna oss åt utomhusaktiviteter, workshops om trans och andra ämnen och en massa annat kul! Om du vill åka på lägret måste du identifiera dig som trans på något sätt, vara mellan 12 och 25 år och medlem i RFSL Ungdom. Om du inte redan är medlem kan du bli medlem på lägret eller via den här länken: https://app.rfsl.se/medlem/blimedlem.php

Lägret är den 11 till 16 augusti 2015. Lägret är gratis och vi kommer att betala för resan till och från lägret. Vi kommer hålla till utanför Gnesta (söder om Stockholm) i lokaler som är tillgängliga för rullstol. Alla ledare är själva transidentifierade. Personer som inte har varit på transläger förut har förtur. Om platserna inte räcker kommer deltagare under 20 år prioriteras.

Anmälan är bindande från din sida. Du får en bekräftelse på att vi har mottagit din anmälan, men det är först efter anmälningstidens slut som du får reda på om du har kommit med på lägret eller inte. Då kommer du få mer information om lägret, hur vi tar oss dit, vilka aktiviteter som är planerade med mera. Om du inte kan närvara på lägret och inte har meddelat oss 14 dagar innan eller har läkarintyg kommer du få betala 400 kr.

Sista anmälningsdag är söndagen den 14 juni. Du anmäler dig genom det här formuläret: https://docs.google.com/forms/d/1fq6546vghDGV-AwohMDR4NJHc0gf-XjuFELWqQLtEmg
För frågor, maila oss på: translagret@gmail.com


Invitation in English:

This is your chance to attend a camp for trans youth this summer! Applications are open, and if you go you will get an opportunity to meet other trans youth, do outdoors activities as well as workshops and a lot of other fun things! If you want to go to the camp you have to be trans identified in some way, between 12-25 years old and a member of RFSL Ungdom (Swedish Youth Federation for LGBTQ Rights). If you aren’t already a member you can become a member at the camp or here: https://app.rfsl.se/medlem/blimedlem.php

The camp will be held august 11th to 16th. The camp will be free of charge and we will pay for your trip to and from the camp. We will stay outside of Gnesta (which is south of Stockholm) in a place that is accessible for wheelchairs. All counselors are trans identified. Persons who have not attended trans camps earlier are prioritized to this camp. If there aren’t enough vacant slots, applicants under the age of 20 will get their slots first.

The registration is binding from your side. You will get a confirmation that we've received your registration, but it's not until the last day of the registration period that you will get information if you've been accepted a place at the camp. Then you'll get more information about the camp, how we get there, what the planned activities are and so on. If you can't go to the camp and haven't given us a notice 14 days before the camp or have a doctor’s note you will have to pay a 400 SEK fee.

Last day of registration is june 14th. You apply through this form: https://docs.google.com/forms/d/1fq6546vghDGV-AwohMDR4NJHc0gf-XjuFELWqQLtEmg
For questions, send us an e-mail at translagret@gmail.com

Från könsdysfori till könseufori! Vad kan bra sex och positiva nära relationer innebära för unga transpersoner? Hur ser bra transvård ut bortom cisnormer och binärt könstänkande? 

Välkommen till en temadag i Stockholm den 23e maj med röster från transpersoner, närstående och medicinsk expertis! Dagen bjuder på angelägna samtal, visionära idéer och presentationer av helt nytt material om trans, sex och hälsa.

Alla behöver anmäla sig för att deltaga i temadagen.
Fyll i detta formulär för att göra din anmälan!

Programmet

Esben Esther Pirelli Benestad är läkare, specialist i klinisk sexologi och professor i sexologi vid Universitet i Agder. Med utgångspunkt i sitt uppmärksammade arbete med unga transpersoner i Norge kommer Pirelli Benestad berätta om sina visioner för en bättre transvård – från könsdysfori till könseufori!

Bättre transvård nu! - I mitten av april släppte Socialstyrelsen äntligen sina kunskapsstöd för vården av personer med könsdysfori, som kommer att leda till stora förändringar av den svenska transvården. Bassam El-Khouri, utredare på Socialstyrelsen, berättar om de viktigaste delarna i kunskapsstödet för vården av barn och unga med könsdysfori och svarar på frågor.

Panelsamtal om nära relationer, sex och trans – Cecilia Dhejne, sexolog och specialist i psykiatri, Gabriel Gonzales, transaktivist, Esben Ester Pirelli Benestad samt fler namn tillkommer, i ett angeläget samtal lett av Anna-Maria Sörberg.

Sveriges första praktika om trans och sex! En helt ny praktika om trans och sex, ett sexualupplysande material, har under våren tagits fram av RFSL Ungdom, RFSU och RFSL. Vierge Hård, RFSL Ungdom och Hedvig Nathorst-Böös, RFSU, berättar om praktikan, följt av releasemingel med tilltugg!

Ytterligare programpunkter tillkommer!

När & Var?

Lördag 23 maj, kl.13.00–17.00

Stockholm City Conference Center: Musiksalen, Norra Latin

Anmälan

Anmäl dig i formuläret på http://korta.nu/ungochtrans
Du kommer inom en vecka från anmälan bli meddelad om du har en plats.
Temadagen har ett begränsat antal platser – först till kvarn! 

Vid frågor kontakta Tone Alin: tone@rfslungdom.se