Transbloggen har träffat Siri Landgren, en av initiativtagarna till en serie temakvällar om spel på Stadsbiblioteket i Göteborg. Spelkultur för Alla granskar spelkulturer och låter deltagare prova och diskutera olika spel. Hittills har fokus legat på spel av och för transpersoner, och om sexism och rasism i spel.

Hej Siri, hur kommer det sig att ni drog igång det här?
Jag startade projektet tillsammans med min vän Kjell Håftén, som länge har arbetat med att förnya bilden av dataspel och deras spelare. Idén föddes ur vår gemensamma lust att utforska nya aspekter av elektronisk kultur, där också nya berättelser kan berättas, inte minst av personer som tillhör marginaliserade grupper. När stadsbiblioteket visade sitt intresse så förvandlades våra privata utforskanden till en offentlig temaserie, Spelkultur för Alla. Jag och Kjell har också börjat föreläsa om dataspel och normkritik, och hoppas kunna fortsätta vårt samarbete i nya former när vår serie på stadsbiblioteket är slut.
 
Många ser spel som en hobby av och för vita killar. Tycker du att det stämmer?
Nej, det tycker jag inte. Det handlar till stor del om att vi har en onödigt snäv bild av vad dataspel är. Visst, tittar du på könsfördelningen i en onlinematch i Call of Duty så kanske icke-män utgör en ganska liten andel. En anledning till detta är sorglig men förutsägbar: många onlinemiljöer har ett klimat som är skoningslöst för alla som inte passerar som straighta, tävlingsinriktade tonårskillar. Men de flesta undersökningar visar att kvinnor utgör mellan 45 och 55 procent av alla dataspelare. Att de inte syns beror nog mest av allt på att det bara är ett fåtal titlar och genrer som upptar en stor del av medias uppmärksamhet när det gäller spel. En viktig del av vårt arbete med Spelkultur för Alla är därför att ifrågasätta statushierarkier mellan spel, genrer och spelare. Den inställning som råder nu, att spel som är dyra, tekniskt krävande och våldsamma är ”riktigare” spel och därför automatiskt bättre, är inte bara befängd utan direkt nedvärderande mot en majoritet av alla som spelar dataspel.
 
Ibland diskuteras det hur den sociala miljön kring spel kan vara hård, med till exempel sexism, rasism, transfobi och homofobi. Sedan förra sommaren har flera feminister som jobbar med spel utsatts för hot och trakasserier, bland andra Anita Sarkeesian och Zoë Quinn. Vad tror du att det här beror på?
Det är en svår och viktig fråga. Till stor del tror jag det beror på att så mycket av samtalet kring spel utspelas på internet. Det är ju inte bara personer i spelvärlden som fått utstå hot och trakasserier, utan sådant riktas ju mot icke-män överallt. Den gemensamma nämnaren är att allt utspelar sig anonymt på internet, vilket verkar ha en förmåga att göra oss omänskliga och blockera vår empati. Och som jag nämnde så stämmer det inte att unga killar är i majoritet bland spelare, problemet är nog snarare att det mest är liten grupp av icke-feministiska killar som tar verbalt utrymme, vilket bäddar för hot mot progressiva krafter som Sarkeesian och Quinn.
 
Finns det även sådana tendenser i själva spelen?
Ja, precis som film och TV-serier så speglar dataspel ofta såväl det bästa som det sämsta i vår kultur. Men vi måste också komma ihåg att spel görs på en mängd olika nivåer: från ensamma nybörjare som gör sitt första spel i program som RPG Maker, till företag med mångmiljonbudgetar och tusentals anställda. De stora företagen har pressen på sig att tala till så många som möjligt för att deras produktion ska gå runt, och använder sig därför ofta av populistiska knep som att driva med grupper som redan är diskriminerade. I indiespelvärlden finns inte detta tryck, eftersom många spel skapas som hobbyprojekt eller finansierade av Kickstarter. Därför är det framför allt till dessa utvecklare som jag och Kjell sätter vårt hopp. Med hjälp av nya verktyg har det blivit lättare att göra spel utan att behöva programmera allt från grunden, och vår första Spelkultur för Alla-kväll handlade om den våg av queera spelskapare som har uppstått mycket tack vare just detta.
 
Bryr sig spelföretagen om det här? Hur kan de göra spel mer inkluderande?
Det finns en del försök, bland annat en funktion som låter spelare ”betygsätta” varandras uppförande och pålitlighet, ungefär som en kan göra på vissa köp- och säljsajter. Fler och fler spel har också inbyggda sätt att rapportera kränkningar till spelföretaget. Men som jag nämnde tidigare så ser vi, åtminstone på kort sikt, framför allt potential i de mindre aktörerna. Varken jag eller Kjell har tålamod att vänta på att speljättarna ska sluta agera vinstmaskiner och börja fundera kring de etiska och politiska dimensionerna av sina spel. Då är det bättre om vi som kollektiv visar att vi är intresserade av spel som skildrar verkligheten på ett respektfullt och någorlunda korrekt sätt, och om det är i indiespelen vi hittar detta så kommer de stora företagen förhoppningsvis fatta vinken när deras försäljningssiffror börjar sjunka.

Blir det fler träffar under våren?
Vi har en per månad och har planerat träffar fram till och med juni!

Siris bästa speltips

Conversations with my mother
Textbaserat spel med transtematik av Merritt Kopas, en sann spelkonstnär.

Dys4ia
En ”indieklassiker” som skildrar Anthropys upplevelser av att börja ta östrogen.

Gone Home
En av de starkaste berättelser jag någonsin upplevt i ett spel. Mänskligt, vardagligt och med queertematik.

Ergon Logos
Tänjer på gränserna för vad ett spel kan vara.

Mainichi
Ett spel gjort i RPG Maker; i stället för att slåss mot monster får spelaren tampas med de beslut och konsekvenser som är vardag för den som är trans.

Coil
Skildrar en graviditet inifrån och utifrån. Ett klockrent exempel på hur indiespelformatet gör det möjligt att berätta på nya sätt.

I förrförra veckan slog Europadomstolen fast att steriliseringskrav för tillgång till könskorrigerande vård är ett brott mot mänskliga rättigheter, i ett turkiskt fall som kom till domstolen 2008. Sverige strök det 2013, men i många europeiska länder kvarstår steriliseringskrav för rätt till juridiskt könsbyte eller tillgång till könskorrigerande vård. Frågan var med andra ord högaktuell när den nybildade organisationen European Professional Association for Transgender Health höll sin första konferens om transhälsa i förra veckan. Konferensen ägde rum i den belgiska staden Gent och Transformering.se var självklart på plats!  I tre dagar diskuterade vårdpersonal, transaktivister och politiker framtida utmaningar och möjligheter rörande vården av transpersoner och konferensen ger ett starkt intryck av att många stora förändringar står för dörren.

Kampen för avskaffande av tvångssteriliseringar har under flera år varit, och förblir i många länder, en av de mest akuta frågorna för transcommunityt. Europadomstolens beslut kan troligtvis bli prejudicerande och två länder ger mycket riktigt utfästelser under konferensen om att deras steriliseringskrav ska avskaffas inom kort: Belgiens jämställdhets- och fattigdomsminister Elke Sleurs lovar till exempel att hon vill göra något åt det innan årsskiftet. I Norge har frågan inte reglerats i lag, men steriliseringskravet har varit praxis. I april kommer utredningen av transpersoners vård och rättigheter att presenteras, men utredaren Arild Johan Myrberg vet redan vart det pekar: ”Jag skulle bli mycket förvånad om inte tvångssteriliseringarna tas bort inom kort”, säger han. ”Dessutom kommer det troligtvis också riktlinjer för vården av barn och unga.”

Just unga transpersoners hälsa spelar en stor roll under konferensen, ett uttryck för att det är en av de stora utmaningarna. Innan 90-talet fanns knappt någon vård för transpersoner under 18 år, men sedan 2000 har det så kallade holländska protokollet fått stort genomslag. Det ger unga transpersoner tillgång till pubertetshämmande stopphormoner och från 16 års ålder könskonträra hormoner. I den uppföljningsstudie som gjorts har behandlingen visat på goda resultat, men liksom i all vård av transpersoner skiljer sig behandlingar åt mellan, såväl som inom, olika länder. I Sverige kommer snart ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen för transvården som föreslår tillgängligare vård för personer under 18 år, både vad gäller könskonträra hormoner och stopphormoner, vilket vi kommer rapportera om när det lanseras.

Elke Sleurs[Belgiens jämställdhets- och fattigdomsminister, Elke Sleurs.
Foto: © Lawrence Schoonbroodt]

I frågan om stopphormoner är särskilt åldersgränserna omdiskuterade. Den tyska barnendokrinologen Achim Wüsthof, verksam i Hamburg, argumenterar för att unga transpersoner bör få tillgång till hormonbehandling när de är fysiskt och psykiskt mogna för det: ”Rätt väg framåt är att ge stopphormoner när ungdomen behöver det, inte utifrån någon generell åldersgräns.” Det innebär också att behandling med könskonträra hormoner skulle kunna sättas in tidigare: ”Att vara 14-16 år och inte få påbörja puberteten i enlighet med sin könsidentitet innebär ett stort lidande och socialt stigma. Cispojkar med uppskjuten pubertet kan få testosteronbehandling redan vid 14 års ålder, varför ska inte transkillar kunna få det då?” resonerar Wüsthof.

I skärpunkten mellan avskaffade krav på sterilisering och tidigare behandling med könskonträra hormoner väcks frågor om fertilitetsbehandlingar och hur tidigt någon kan förväntas ta ställning till att eventuellt vilja ha barn i framtiden. Det är ett exempel där det blir tydligt hur vårdens möte med transpersoners behov inte primärt styrs av vilken behandling som är mest adekvat, utan till stor del formas av ett komplicerat nät av juridik och medicin. Medan hälsovinsterna av könskorrigerande behandling är klarlagda, så tycks transungdomars sexuella rättigheter fortfarande vara ett tabu i många lägen. Det placerar många i limbo och den egna beslutsförmågan rörande sexualitet och reproduktion ifrågasätts. Els Elaut, sexolog och psykolog verksam i Gent, är övertygad om att vården behöver bli bättre på sexologiskt stöd för transpersoner: ”Alla delar av ett multidisciplinärt team måste få mer träning i sexologi”, säger hon. ”Till exempel kan det hjälpa kirurgen att bättre förstå transpersoners behov innan och efter operation, snarare än att ensidigt fokusera på orgasmförmåga.”

Liksom många andra under konferensen tar Elaut tydlig ställning för att vårdgivare ska utgå från den enskilda individens egna behov, och lämna rollen som gatekeepers, oavsett om det rör transsexuella, icke-binära eller andra. Den stora utmaningen för framtiden är att sluta patologisera transpersoner. I en diskussion om att införa eller slopa en diagnos för transbarn i ICD 11, den kommande upplagan av de internationella diagnoskoderna, visar sig dock läkarkåren vara mycket splittrad. Sam Winter, professor i psykologi vid Hongkongs universitet, är en av dom som vill att diagnosen ska slopas: "Ett av argumenten för att behålla diagnosen är att den låter oss göra research. Men alla vet att när homosexualitet ströks från listan över psykiska sjukdomar så ökade snarare studierna på området, men typen av studier som gjordes förändrades."

Els Elaut[Els Elaut, sexolog och psykolog.
Foto: © Lawrence Schoonbroodt]

Dominansen av medicinsk personal på en konferens om transpersoners hälsa visar också på behovet av att transpersoner själva får mer att säga till om. Mauro Cabral från Argentina är vice ordförande för transorganisationen GATE och varnar efter konferensen för riskerna med att patologisera barn som bryter mot tvåkönsnormen: ”Könsvariationer är ett faktum, inte en sjukdom, men samhället har inget utrymme för det” säger han. ”En diagnos drabbar inte bara transbarn, utan alla barn som på något sätt bryter mot samhällets könsnormer. Hbtq-rörelsen måste uppmärksamma hur normbrytande barn riskerar att patologiseras!”


[En kortare version av denna text publicerades ursprungligen på Ottar.se]

En av de viktigaste och roligaste uppgifterna vi som jobbar med Transformering.se har är att svara på alla mejl som ni skickar till oss. Vi vänder oss ju främst till er som är upp till 26 år gamla, men alla är välkomna att höra av sig till oss med frågor om kärlek, sex, nära relationer, rättigheter, svårigheter, vård och allt möjligt annat som har med trans att göra. Vi är två personer som svarar på mejlen, Carl och Vierge, som också jobbar på RFSL Ungdoms kansli.

Nu vill vi utveckla transmejlen, som vi kallar den, och ta hjälp av fler som kan svara på de frågor vi får. Vi kommer att samarbeta med RFSL Stockholms fantastiska nätstödverksamhet HBTQkojan.se som söker mentorer till sin chatt! Vi söker därför dig som känner dig taggad på att arbeta ideellt några timmar i månaden med både Transformering.se och HBTQkojan. Du kommer att få chatta och svara på mejl från unga transpersoner, närstående och olika yrkesgrupper som har frågor om trans. Om det låter intressant så ska du läsa vidare här nedanför om vad vi söker:

Stötta unga transpersoner genom mejl & chatt

Om dig: Är du transperson eller icke-cisperson och över 23 år? Vill du vara med och göra skillnad för unga transpersoner?

Om oss: Verksamheterna HBTQkojan.se och Transformering.se stödjer dagligen unga transpersoner genom mentorskap och mejlsvar. Nu söker vi fler personer med transerfarenhet/identitet att möta denna målgrupp.

Uppdraget: Genom att bli nätstödjare på HBTQkojan.se och Transformering.se erbjuds du en unik möjlighet att utöva två former av nätstöd.
•    Chattstöd genom mentorskap på HBTQkojan.se
•    Mejlstöd på Transformering.se

- Mentorsuppdraget innebär att en har kontakt med en deltagare som en chattar med en gång i veckan under tio veckor.
- Mejlsvarsuppdraget innebär att en svarar på mejl från målgruppen om saker som rör hur det är att vara trans.
- All kontakt sker på internet och uppdraget är helt ideellt.

Dina erfarenheter:
Gruppen unga transpersoner har många olika erfarenheter och upplevelser. Därför söker vi nätstödjare som kan återspegla detta. Det innebär att du gärna får ha erfarenhet av att också bryta mot andra normer än enbart tvåkönsnormen, till exempel vithets-normer, funktionsnormer, klassnormer och relationsnormer.  Du får också gärna ha erfarenhet av något slags stödjande verksamhet/aktivism.

Låter detta som något för dig?
 Skicka då din ansökan till jojo@stockholm.rfsl.se och märk mailet "NÄTSTÖDJARE" i ämnesraden.

Ansökan ska innehålla följande:
1.    En beskrivning av vem du är och varför du vill bli nätstödjare åt unga transpersoner.
2.    Beskriv 3-5 erfarenheter och kunskaper som du tänker stärker dig i ditt uppdrag som mentor. Det kan till exempel vara intressen, aktivism, uppdrag, studier, upplevelser, jobb, personliga erfarenheter med mera.
3.    Personuppgifter: Namn och ålder. 

Hör av dig till jojo@stockholm.rfsl.se eller trans@rfslungdom.se om du har några frågor om uppdraget eller ansökan!

På måndag 23 mars är det dags för den årliga informationsföreläsningen om transvård/vård och behandling av personer med könsdysfori i Stockholms läns landsting. Nytt för i år är att organisationer som arbetar med stöd och sociala aktiviteter utanför vården är med i programmet, och vi från Transformering.se är inbjudna tillsammans med representanter för RFSL och Transföreningen FPES! Om du har möjlighet, kom gärna dit och lyssna och passa på att hälsa på oss i pausen. :)

Här nedanför hittar du mer information och hela schemat för föreläsningen. Du behöver inte vara i utredning eller vilja genomgå utredning, utan föreläsningen är öppen för alla, även för dig som är närstående till en eller flera transpersoner.

Könsdysfori – transsexualism

Informationsföreläsning för intresserade om utredning, behandling och uppföljning i Stockholms läns landsting.
Tid: Måndagen den 23 mars 2015 klockan 14:00–20:00
Lokal: Nanna Schwartz Aula, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna
Föranmälan behövs ej men lokalen har begränsat platsantal så först till kvarn.

Program

1400–1415 Inledning (Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdslandstingsråd)
1415–1445 Psykiatrisk/psykologisk/social utredning hos vuxna (Josef Isung, Felicitas Falck/Johan Königsson, Annika Johansson, Camilla Hatt, Karin Carlqvist och Erika Årbro)
1445–1545 Kirurgisk behandling (Hannes Sigurjónsson)
1545–1600 Paus
1600–1630 Utredning av ungdomar (PA Rydelius)
1630–1650 Somatisk utredning och hormonbehandling av ungdomar (Olle Söder)
1650–1705 Psykoterapeutisk hjälp för transpersoner (HBT-hälsans psykoterapimottagning)
1705–1720 Stöd utanför vården (Carl Åkerlund och Vierge Hård från Transformering.se, Alfie Martins från Transföreningen FPES)
1720–1735 Paus
1735–1755 Fertilitetsbevarande åtgärder (Kenny Rodriguez Wallberg)
1755–1825 Hormonbehandling av vuxna (Marie Degerblad)
1825–1845 Röstbehandling/röstkirurgi (Ulrika Nygren)
1845–1900 Paus
1900–1915 Hårborttagning, diatermi och IPL (Lisbeth Alnesjö, Kerstin Esberg)
1915–1930 Gynekologisk hjälp för transpersoner (Lena Moegelin)
1930–1945 Hormoner från internet varför inte? (Stefan Arver)
1945–2000 Hur går det efteråt? (Cecilia Dhejne)

Moderator: Katarina Öberg
Arrangörer:
Enheten för könsidentitetsutredningar Psykiatri Sydväst, Stockholms barn- och ungdomspsykiatri,
Stockholms läns sjukvårdsområde
Gynekologiska HBT-mottagningen, Södersjukhuset
HBT hälsans psykoterapi mottagningen, Södersjukhuset
Endokrinmottagningen Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset
Centrum för Andrologi och Sexualmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset
Kliniken för endokrinologi och metabolism, Karolinska Universitetssjukhuset
Kliniken för rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset
Logopedkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset
Öron-, näs- och halskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset
Reproduktionsmedicin, Kvinnokliniken Karolinska Universitetssjukhuset

Det är mycket som händer i Göteborg i vår! Snart är det till exempel premiär för scenkonstgruppen Dysphorias "En Transtematisk Vanföreställning", som skrivits och framförs av scenpoeterna Andrea Ek Frisk, Yolanda Bohm och Nino Mick! Redan i veckan ges det tillfälle att se en provföreställning för dig som befinner dig i Göteborg.

Gruppen skriver själva: "Vi kommer i en mer avslappnad tappning köra igenom allt material vi har till föreställningen, både det som är färdigt och det som är mer på utkaststadiet, och vi vill veta vad Ni tycker. Vad ska vara kvar? Vad ska bort?"

För dig som vill gå på en smygpremiär och ha chans att påverka föreställningen så ska du ta dig till Frilagret, Heurlins Plats 1, Göteborg nu på fredag 13/3.  Lokalerna är utrustade med ramp, breda dörrar, stor toalett och hörsehjälp. För utförligare beskrivning med bilder se här.  Föreställningen börjar klockan 19.00 och är helt gratis.

För dig som inte kan gå nu på fredag eller vill vänta till "den riktiga" premiären så ges föreställningen den 17-18 april på Cinnober Teater i Göteborg!

RFSL Göteborg startar nu en Transit-samtalsgrupp för dig som är mellan 13 och 18 år och har funderingar kring din könsidentitet. Du behöver anmäla dig senast 22 mars om du vill vara med. Samtidigt håller RFSL Göteborg i träffar för dig som är förälder till en eller flera unga transpersoner. Läs mer om Transit och föräldraträffarna här nedanför!

Transit

Nu är det dags att anmäla sig till vårens omgång av Transit för unga transpersoner 13-18 år!  Vi satsar på en grupp för bara personer upp till 18 år denna termin för att vi sett ett stort behov av detta. Gruppen kommer att ses på onsdagar kl 17.00-19.00 på Mötesplats Simone med start den 25 mars.

Transit är en samtalsgrupp för dig som har funderingar kring din könsidentitet. Oavsett om du precis har börjat fundera eller om du har tänkt på det här hela livet, är det ett ställe där du kan prata om det du behöver. Under våra åtta träffar kan du vara dig själv och träffa andra med liknande erfarenher. Kanske stämmer din könsidentitet inte överens med det kön som registrerades vid födseln. Kanske känner du dig som varken kille eller tjej, kanske kan det variera. Kanske vill du förändra din kropp så att den mer känns som din kropp, eller så har du andra erfarenheter och funderingar. Detta och mycket mer snackas det om i samtalsgruppen. Det som du tycker är viktigt, tycker vi är viktigt.

Samtalsgruppen hålls av två ledare som själva har erfarenhet av att vara trans på olika sätt.  Transit är en stängd grupp, vi kommer alltså att vara samma personer varje gång och du måste vara anmäld för att få en plats. Gruppen drivs i ett samarbete mellan RFSL och Mötesplats Simone. Att delta i samtalsgruppen är gratis och vi bjuder på fika.

Plats: Mötesplats Simone, Masthuggsterassen 4D.
Anmälan görs senast den 22 mars till: ylva.gellerstedt@goteborg.rfsl.se

RFSL Göteborg: www.rfsl.se/goteborg
Mötesplats Simone: www.motesplatssimone.se
Facebookevent: www.facebook.com/events/1045340428815363/

Träffar för föräldrar till transpersoner

Under våren 2015 kommer vi ha 3 träffar för föräldrar till transpersoner/ barn med funderingar kring sin könsidentitet. Träffarna är till för att få utbyta erfarenheter föräldrar emellan samt kunna ställa frågor och få information om transfrågor. Träffarna leds av RFSL:s kurator Ylva Gellerstedt.

Datum
25 mars kl 17.30 - 19.00
15 april kl 17.30 - 19.00
6 maj kl 17.30-19.00

Plats
RFSL:s lokaler på Stora Badhusgatan 6, våning 9.
För frågor kontakta Ylva Gellerstedt på ylva.gellerstedt@goteborg.rfsl.se eller tel: 031-788 25 12

Facebookevent: www.facebook.com/events/1385401125108434/

Sedan 1955, alltså i 60 år, har sexualkunskap stått på schemat för elever i svensk skola. Undervisning om det som ibland kallas SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, fyller flera viktiga funktioner. Framför allt kan det ses som en fråga om demokrati: att alla ska ha de kunskaper de behöver för att kunna välja vilket slags sex man vill ha och för att kunna välja att ha säkrare sex, om man vill ha sex. Att kunna göra sådana val är ofta avgörande för ens sexuella och allmänna hälsa.

Många unga lär sig om sex och relationer på andra platser än i skolan. Genom media, av personer som man är nära på olika sätt, på ungdomsmottagningen – bland annat. Oavsett var man får sin information så är det vanligt att fakta om sex präglas av olika normer. Ofta förutsätter den vissa typer av sex mellan vissa typer av kroppar, och vanligen utgår den från att en person med ägg och en person med spermier har sex på ett sådant sätt att personen med ägg kan bli gravid. Ofta handlar det om hur man kan undvika att man själv eller en partner blir gravid (”reproduktion” i SRHR handlar om just graviditet) och hur man kan se till att könssjukdomar inte överförs om en person med medfödd fitta och en person med medfödd kuk har sex med varandra. Det är kunskap som många har användning för.

Men det räcker inte. Om information om sex utgår från att alla är hetero och cis, att man identifierar sig med det juridiska kön man fick när man föddes baserat på hur ens kropp såg ut då, så innebär det att personer som inte är hetero och/eller cis inte får de kunskaper de behöver. Därför måste det finnas tillgänglig information som inte utgår från hetero- och cisnormer.

Alla har rätt att få information om sex som är relevant för en själv. Information om hur man kan ha sex som är bra för alla inblandade, och där säkrare sex är ett sätt att ta hand om sig själv och sin eller sina sexpartner.

Det här är sådant som vi på Transformering.se jobbar med – att ta fram information om sex som riktar sig till transpersoner och till personer som har sex med transpersoner. Information om kroppen, hur man kan prata med sexpartner om vilket slags sex man vill ha tillsammans, om onani, säkrare sex, att flörta och ragga, hur hormoner och kirurgi kan påverka kroppen och mycket mycket mer!

Därför gör vi just nu en praktika tillsammans med RFSL och RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. En praktika – RFSU har gjort många praktikor förut, som finns här på deras hemsida (under rubriken "Fakta och praktikor" en bit ner till höger) – är en liten skrift eller broschyr, och den vi samarbetar om ska handla om just trans och sex. RFSU fokuserar på allas rätt att vara, välja och njuta: att vara den man är, att välja om man vill ha sex eller inte och vilket slags sex man i så fall vill ha och att njuta av det som känns skönt för just en själv. Genom att dela med oss av våra kunskaper till varandra tror vi att vi kan göra en inspirerande praktika fylld av fakta och tips. Men vi behöver er hjälp också!

Vi tror att ni har massor av bra tips att dela med er av till varandra och berättelser som andra kan inspireras av, och vi skulle gärna vilja ha med citat i praktikan från er som läser på Transformering.se. För även om det är vi på RFSL Ungdom, RFSL och RFSU som gör den så är den egentligen er. Det är ju ni och andra transpersoner och personer som har sex med transpersoner som vi hoppas ska läsa och använda praktikan.

Så: har du ett tips eller en berättelse som handlar om sex eller relationer och som du vill dela med dig av till andra? Här är några förslag på ämnen:

-    min bästa orgasm
-    det här är bra sex för mig
-    så här kan man ha säkrare sex
-    mitt bästa raggningsknep
-    bra komplimanger jag fått eller gett
-    bra ord för kroppsdelar
-    bra ord för sätt att ha sex på
-    därför tycker jag om min kropp

Skicka dem till oss på trans@rfslungdom.se och hjälp oss göra information om trans och sex mer tillgänglig!

Häromveckan slog mixtejpet "Mammas klackar" av mAkE MaKe ner som en queer bomb i musiksverige. Ackompanjerad av stämningsfulla och mörka samplingar utmanar mAkE MaKe cisnormen med sina arga och sårbara texter. mAkE MaKe rappar om personliga erfarenheter och transpolitik med ett uppfriskande tilltal som vi aldrig hört förut, och har hyllats av Kulturnyheterna i SR såväl som hiphop-kritikern Ametist Azordegan. Transbloggen har haft nöjet att intervjua Maja, som ligger bakom artistnamnet, om musik, motstånd och vikten av att få vara för mycket:

Du har gjort musik länge i olika genrer och under olika namn, till exempel som Le Bombe och Just Like A Boy, men nu är det mAkE MaKe som gäller - kan du berätta om det?
Ja, mAkE MaKe skapades så här: jag hade gått omkring och lyssnat väldigt mycket på hiphop i ett helt år. Lite från den amerikanska gay-scenen och ganska mycket från den nya svenska vågen. Jag blev väldigt inspirerad av att i hiphopen höra andra berättelser än de som vanligtvis hörs i kulturen. Och jag kände en väldig energi i kampen för att få berätta sina historier. En vacker dag började jag skriva egna texter i en anteckning i telefonen. Och jag blev själv överraskad över att jag skrev väldigt öppet om mina erfarenheter som trans. Och särskilt om åren när jag kom ut, väntade på utredning, gick i utredning, hela vården och det. Jag har skrivit mycket texter och popmusik i mitt liv, men jag hade aldrig skrivit om de här sakerna. Jag var lite rädd för texterna först, för att de var så råa och nakna. Men texterna blev fler och fler och jag kände mig tvungen att börja jobba på helt ny musik.

Vissa av dina låtar kan upplevas som ett kreativt uttryck för behovet att slå tillbaka mot transfobi och orättvisor. Har du några förslag på vad en kan göra eller säga om en inte vill uttrycka sig med musik eller om en behöver något i stunden när en utsätts för transfobi och sådan skit?
Alltså det här kan låta konfrontativt och riskabelt, men något av det bästa jag har gjort är att träna kampsport. Det betyder inte att jag går omkring och slåss, men träningen gav mig ett nytt sätt att förhålla mig till min kropp. Jag fick känna att min kropp var stark, att den kunde utföra saker. Det var också ett sätt att vara i kroppen som inte var förknippat med det som var fel. För en stund bleknade känslan av att kroppen var förknippad med kön och att den var i vägen. Jag byggde också upp en känsla av att jag hade krafter att kämpa och att jag kunde kämpa för mig själv. Kontrasten till det väldigt fysiska är förstås fantasin. Den är också viktig för det är platsen där du börjar skapa en annan bild av dig själv och kanske fundera på vem du vill vara. Medan jag höll på att "hitta mig själv" behövde jag en värld i mitt eget huvud där jag "umgicks" med mig själv "utanför" samhällets idéer och åsikter. Om man bara är i fantasin kan det bli en flykt som gör dig rädd för att vara i kroppen. Och om man bara är i det fysiska kan man bli rädd för att känna känslor och tankar. Men båda platserna har möjligheten att ge dig kraft. Detta är ju ett mer långsamt råd om att bygga styrka... Jag är en långsam person. Jag har inte så mycket snabba förslag.

Du har i andra sammanhang beskrivit att den här skivan är något du inte hade klarat av att skriva när du var yngre och vissa erfarenheter låg för nära i tiden. Du har också pratat om att du tycker att den queera konsten i Sverige är fattig, tunn och du har saknat en skrikande röst som varken är pedagogisk, uppbygglig eller rimlig. Kan du berätta om vad det betyder för dig och hur det påverkar din musik och dina texter?
Ofta när olika former av konst ska handla om något normbrytande, som till exempel att vara queer, så känns det som att publiken är "de normala" och att konsten ska försöka förklara för dem varför vi finns och vad vi känner. Men jag vill inte skriva för dem. Jag vill att vi - vi som inte brukar få vara med i film och sånt - att vi ska få prata med varandra. Utan att tänka på "de normala" som behöver få allt förklarat för sig. Det är min generella bild av queer konst. Sen när det kommer till mitt personliga uttryck så var det helt enkelt dags att sluta anpassa mig och vara sådär lagom. Jag ville få skriva en massa hemska minnen och känslor utan att förklara dem och utan att bädda in dem. Make Make skriver en del väldigt hemska texter. Men jag har fått bra respons. Jag har hört att folk känner sig stärkta. Jag tror det är jätteviktigt att vi får lov att finnas även när vi har opassande känslor som svämmar över och blir "för mycket". Sen finns det också musikaliskt en del referenser till både svensk och amerikansk hiphop och till TV och till queer historia och dessa referenser förklaras inte heller. Men det är inte viktigt att hänga med på allt. Folk hittar olika saker.

Många efterfrågar berättelser om att vara trans som inte handlar om att vara ett offer, utan som får handla om att vara trans och må bra av det. Den norska sexologen Espen Ester Pirelli Benestad har pratat om att använda begreppet könseufori istället för könsdysfori för att beskriva den positiva känslan av att vara trans. Kan du berätta vad du tycker är awesome med att vara trans?
I Jeffrey Eugenides roman Middlesex finns en passage där huvudpersonen Cal frågar cirkusarbetaren Zora varför hon berättat för folk att hon är trans. Zora passerar som en kurvig kvinna och Cal förstår inte varför hon inte väljer att bara smälta in bland "de normala". Zora svarar "Because we're what's next", alltså "för att vi är framtiden" eller "för att vi är det som kommer sen". För Zora är trans-egenskapen inte en sorg, det är vad som gör henne till en del av framtiden. Jag ska erkänna att jag varit mycket som Cal, som ser trans som ett hinder och någonting att lämna bakom sig. Men egentligen tror jag att Zora har rätt. Vi är framtiden. Livet och naturen är i sig själv oändligt varierad och bubblar av rikedom. Människor, iallafall ofta människor med makt, har tyckt att detta bubblande är för kaotiskt och skrämmande och velat sortera in allting i prydliga rader. Men livet vill spränga igenom detta. Mänsklighetens historia är bland annat historien om hur synen på vad som är mänskligt sakta vidgas, genom olika gruppers kamp för synlighet och erkännande. Vi vet idag att könen är många och att det inte alltid fungerar som föräldrarna och läkarna hade tänkt. För 100 år sedan var det inte lika många som visste det. Om hundra år vet ännu fler. Att vara trans är att vara en del av de krafter som bubblar och vidgar livet.

---> Här kan du lyssna på Mammas Klackar Mixtape av mAkE MaKe! <---

[Foto: Lill Snelin]

Transit är samtals- och stödgrupper för dig som är ung transperson. Samtalsgrupp är till för dig som är trans eller som funderar över din könsidentitet och/eller könsuttryck.
Stödgruppen är till för dig som är i en könsutredning eller väntar på att få påbörja en utredning. Nu går det att anmäla sig till samtalsgrupp i Örebro och till stödgrupp i Stockholm. Det kan bli aktuellt med en samtalsgrupp i Stockholm senare i vår, i så fall lägger vi ut information om det här på Transformering.se. Här nedanför finns beskrivningar av grupperna och hur du anmäler dig.

ÖREBRO

Samtalsgruppen för unga transpersoner börjar den 25 februari.
Samtalsgruppen Transit är till för dig som är mellan 15-26 år och har funderingar kring din egen könsidentitet och/eller könsuttryck.
Kanske känner du dig varken som kille eller tjej, eller så upplever du att det kan variera från olika tider, kanske vill du förändra din kropp så att den mer känns som din kropp eller så har du andra erfarenheter av könsidentitet och trans.

Vi ses 8 gånger. Varje onsdag i 8 veckor på Järnvägsgatan 38 i Örebro, som börjar kl. 18.00. Samtalsgruppen leds av två transidentifierade ledare. Ledarna heter Fredrik och Linus.
Träffarna är på samma plats och samma tid varje träff, de två första gångerna är öppna, sedan sluts gruppen. Vilket innebär att nya deltagare inte kan komma in. Detta är för att skapa en bra stämning i gruppen.
Du måste anmäla dig för att vara med i gruppen!

Hur anmäler jag mig?
Skicka ett mail till orebro@rfsl.se eller smsa till RFSLs handläggare, 0702700389.

Vi behöver följande uppgifter:

Ålder:

Namn du föredrar:

Mobilnummer:

Epost:

STOCKHOLM

Nu är det äntligen dags att anmäla sig till Transit stödgrupp!
Om du är mellan 15-25 år och befinner dig inom vården för transsexualism så finns det en Stödgrupp dit du kan anmäla dig där du kan prata om sånt som är viktigt för dig och träffa andra som också går en könsutredning eller väntar på en remiss för att få starta.
Gruppen ses en kväll i veckan under 8 veckor, gruppen hålls av två kuratorer som heter Mats och Eva. De har lång erfarenhet av att träffa transungdomar. Det brukar vara mellan 5-8 deltagare i varje grupp.
Det är gratis att delta, men det krävs att man anmäler sig.
Föranmälan krävs då varje stödgrupp har ett begränsat antal platser. Om du har några frågor går det bra att maila.
Nästa grupp startar måndagen den 2 mars 2015.

Hur anmäler jag mig?
Skicka ett mail med ditt namn, din ålder och några ord om dig själv om varför du vill gå gruppen till transit@stockholm.rfsl.se. Märk mailet ”STÖDGRUPP”

Vilka datum och tider är det?
Åtta måndagar kl 18:00-19:30 med start den 2 mars och den sista träffen 20 april.

[Foto: fdecomite.]

Ett tag jobbade jag (Vierge) med mellanstadieelever. Vi brukade prata om vad som händer i kroppen och ”knoppen” – huvudet, hjärnan, tankar och känslor – i puberteten. Något av det viktigaste var detta: Det är inte kroppen som avgör vem en är. Den tanken kan många ta till sig. De flesta har någon gång, i större eller mindre utsträckning, upplevt att kroppen inte är eller gör det som knoppen vill.

Samtidigt finns det en stark föreställning i samhället om att kroppen bestämmer. Den föreställningen syns inte minst i idén om ”biologiskt kön”.

Vi på Transformering.se får ibland frågan varför vi använder ”biologiskt kön”. Begreppet är inte entydigt, och det används ibland för att nedvärdera transpersoner, för att säga att någon egentligen skulle ha ett visst kön. Det vill säga att det ändå skulle vara kroppen som avgör.

Med biologiskt brukar en mena ”det som hör till kroppen”. Hjärnan är också biologi, den hör ju till kroppen, men i västvärlden finns det en tradition att skilja på kropp och huvud.

När vi på RFSL Ungdom pratar om kön brukar vi säga att det finns aspekter, eller sidor, av kön som hör till kroppen och sidor som snarast handlar om tankar och känslor. Enligt oss är det hur en känner och tänker kring sitt kön – det som vi brukar kalla könsidentitet eller mentalt kön – som avgör vem en är. Alla har en könsidentitet, inte bara transpersoner. Och att inte ha ett mentalt kön är också en könsidentitet, alltså ett sätt att identifiera sig i fråga om kön.

Det som brukar kallas ”biologiskt kön” är sammansatt. Det finns delar av kroppen som könas på olika sätt. Att köna något innebär att tolka det som ”kvinnligt” eller ”manligt”. Det finns både yttre, synliga delar av kroppen och inre delar som brukar könas. De olika delarna hos en person kan könas på samma sätt eller på olika sätt.

Ofta tänker en på det som kallas primära och sekundära könskaraktäristika, där de primära är yttre könsorgan och de sekundära är sådant som hur rösten låter, kroppsbehåring, muskelmassa och hur ens bröstkorg ser ut. ”Biologiskt kön” handlar också om hormonnivåer, kromosomer, inre könsorgan och könsceller. Dessa delar kan vara sammansatta på olika sätt. Inte ens endokrinologer (hormonläkare) vet var gränsen mellan ”biologisk kvinna” och ”biologisk man” går, och det finns olika teorier om hur många ”biologiska kön” det finns. De flesta aspekter av ens könsbiologi kan ändras i dag med hjälp av hormonbehandling och kirurgi. Men människor i den här delen av världen har vant sig att dela in mänskligheten i två kön, en uppdelning som både medicinen och juridiken i Sverige följer i dag.

Den uppdelningen, liksom andra normer, kan ändras och förändras också, över tid och beroende på sammanhang.

Kanske kommer vi att sluta prata om ”biologiskt kön” på Transformering.se. I många fall är det mer relevant att prata om kroppar och vilka behov en kan ha av att ändra på sin kropp. Som vi ser det just nu fyller idén om ”biologiskt kön” en funktion: den kan vara ett sätt att förstå sig själv, att uttrycka sig och sina behov. Däremot ska en gärna vara försiktig med att försöka definiera andra med det begreppet. Dels för att det är att (be)döma någon utifrån hens kropp. Dels för att "biologiskt kön" inte består av två skilda kategorier. Och dels, framför allt, för att det förstås är personen själv som vet bäst vilket kön hen har eller är. Många skulle kunna fundera på varför det verkar vara så viktigt för dem att avgöra andras kön baserat på egenskaper hos deras kroppar. Om det inte är ens egen kropp som avgör vem en är så borde det definitivt inte heller vara någon annan som avgör åt en.

Har du tankar och idéer om hur hur vi skriver på Transformering.se? Hör gärna av dig till oss på trans@rfslungdom.se!

Foto: igorzoid.