Frågor och svar om att komma ut som transperson

Det kan ibland hända att man måste komma ut fast att man inte vill eller ens tänker på det som att komma ut. Det kan vara om någon ifrågasätter ens namn och till exempel säger ”Men det är ju ett killnamn, det kan inte du heta!”. Då kan man känna att man behöver berätta att man är en kille. Ibland förstår personen eller slutar i alla fall att tjata, men det kan också hända att den inte ger sig utan börjar ställa frågor.

Du väljer själv hur mycket du vill berätta om dig själv. Bara för att du är transperson ska du inte behöva svara på en massa frågor från folk du knappt känner. Och självklart inte heller från folk du känner.

Det kan vara svårt att dra gränser men med övning brukar det bli lättare. Spåna själv eller med några andra vad man kan svara! Ens svar kan se olika ut beroende på situation och vem frågeställaren är. Men första steget i att kunna gränsa nyfikna eller otrevliga frågor är att känna sina egna gränser och ha beredskap på vad man kan svara. 

Du kan alltid tipsa om att gå in på transformering.se eller någon annan sida du tycker är bra.

Om det är någon i din skola eller på din arbetsplats som ställer frågor och som inte ger sig trots att du bett den sluta: tala med din mentor/rektor eller din chef/fackombud. Det är inte en okej situation och ansvarig ska se till att du har en trygg och bra studiemiljö/arbetsmiljö.

Om det är i en vårdsituation kan du klaga i efterhand om det känns knepigt att gränsa där och då.

Ibland kommer man på först efteråt att en fråga inte kändes okej. Då kan man välja om man vill påpeka det i efterhand för personen ifråga eller helt enkelt lära sig av erfarenheten ("vad hade jag kunnat svara istället?").

Ibland är det svårt för personer som själva inte är trans att förstå vad det innebär. Du kan tipsa dem om den här sidan så att de kan läsa på egen hand. Du kan också tipsa om RFSL Stockholms bok "Det år vår tur nu!" - en bok med personliga berättelser av 16 transpersoner. Vissa könsutredningsteam har dessutom träffar för anhöriga till transpersoner.

Om den eller de man kommer ut för skulle reagera konstigt eller börja behandla en illa på grund av det man har berättat är det viktigt att komma ihåg att man har rätt att vara den man är och att känna sig trygg. Blir man dåligt behandlad av sin egen familj kan man ta hjälp av socialtjänsten i den kommun man bor. Det är deras jobb att komma på en lösning för att man ska få det bättre.

Du kan också vända dig till en kurator som kan prata med dina föräldrar eller de omkring dig för att få dem att förstå. Kompisar som inte respekterar ens könsidentitet är knepigt. Ibland kan de ha lite svårt att förstå vad det innebär och då kan du till exempel tipsa om Transformering.se. Du ska inte behöva svara på alla deras eventuella frågor - om du inte vill. Sätt gärna upp gränser för dig själv. Vad känns okej att svara på? När? Till vem? Att gränsa andra människor kan kräva lite träning men du kan fundera på - själv eller tillsammans med andra - vad du kan säga. Till exempel "Som du säkert förstår att det privata frågor du ställer, men jag kan tipsa dig om att gå in på Transformering.se och läsa mer om trans i allmänhet." eller "Jag hör att du är nyfiken men det där är frågor som jag inte vill svara på, det är mitt privatliv och det hoppas jag du kan respektera".

Det kan också vara så att de inte förstår hur viktigt det är för dig att de använder rätt namn och rätt pronomen. Då kan man behöva förklara väldigt tydligt att det gör en ledsen eller arg. Det är inte alltid som cis-personer (personer som inte är trans) förstår hur viktigt det kan vara att man säger rätt.

Hur du förklarar vad du behöver från din omgivning kan till exempel ske genom mejl, brev, sms eller ett direkt möte. Väljd det som passar dig bäst. Ett sätt att få folk att säga rätt namn och pronomen kan vara att rätta dom varje gång de säger fel. Eller vägra svara om de säger fel. Det är inte alltis de säger fel av elakhet utan det kan vara av gammal vana.

Om det skulle bli problem i skolan eller på jobbet och du känner dig kränkt, trakasserad eller diskriminerad kan du vända sig till skol- eller arbetsledningen. Det är skolans och arbetsgivarens skyldighet att se till att ingen elev eller arbetstagare blir dåligt behandlad. (Läs mer under fliken ”Dina Rättigheter”.)  

Att komma ut för andra kan man göra på många olika sätt. En del väljer att skriva brev. För andra känns ett telefonsamtal bättre. Eller via mejl, sms eller en chatt. En del vill berätta öga mot öga.

Många väljer att först av allt berätta för någon som man redan känner sig trygg med. Det kan vara en kompis, en familjemedlem, en partner, en lärare, en kurator eller en fritidsledare. Väldigt många tycker istället att det kan vara skönt att prata med någon som man inte har sådan nära relation med allra första gånge man kommer ut. En helt ny kontakt på ungdomsmottagningen, någon man chattar med på nätet eller fritidsledare som man inte träffar så ofta.

Allra första gången man berättar för någon kan det kännas läskigt eller svårt men många tycker att det blir lättare sen ju fler man har kommit ut för. Hur mycket man vill berätta om sig själv varierar också. Ibland räcker det med att rätta när folk säger fel pronomen och ibland så vill man berätta mer utförligt om sin könsidentitet.

Oftast vill människor som tycker om en bara att man ska vara lycklig och må bra. Det kan vara skönt att tänka på det om man vill men inte riktigt vågar komma ut. Många ser det som att de får ett förtroende när man kommer ut för dem och blir glada för att man vill delge dem sina tankar och funderingar. Det kan leda till att personen man berättar för i sin tur vågar öppna sig och berätta någonting om sig själv som den inte vågat berätta innan. Det kan också vara så att personen man berättar för redan har förstått innan man ens sagt något och inte blir det minsta förvånad när man väl berättar.

Ett tips om man vill komma ut men tycker att det känns som ett jobbigt steg är att söka sig till andra som har gått igenom samma sak. Det finns många transpersoner som är öppna med att de är trans och som gärna stöttar andra som funderar på att komma ut. Kolla in länkarna till communities och föreningar

Att man är transperson eller att man har en könsöverskridande identitet kan ta tid att komma underfund med. Det kan börja med en känsla av att inte känna igen sig i förväntningarna som finns på hur man ska vara och se ut som kille eller som tjej. Könsrollerna för killar och tjejer uppfattas av många som väldigt snäva och man kan såklart känna sig obekväm med den indelningen oavsett om man är transperson eller inte.

För vissa handlar det om att något skaver eller att man inte riktigt känner sig hel. Kanske känner man sig plötsligt som hemma när man klär om till ett annat kön än det andra säger att man är. Kanske kommer man på att man inte är tjej och att man däför borde vara kille - men så tänker man lite mer och kommer på att "nej, jag är nog varken tjej eller kille".

Man kan ha en massa känslor som man inte har ord för. Om man aldrig har hört ord som ”transperson”, ”intergender” eller ”transsexuell” är det kanske inte det första man tänker att man är. Man kanske inte ens fattar att det faktiskt går att känna så, men förr eller senare förstår man att man är långt ifrån ensam om sina känslor - och det brukar vara en väldigt skön känsla.

För en del känns det läskigt att börja tänka att man kanske inte är den som alla andra tror att man är. Det kan göra att man tränger bort de där känslorna och försöker att inte tänka på det. Det första steget i en komma ut-process handlar egentligen om att komma på och att komma ut för sig själv.

Bara för att man har kommit ut som ett kön betyder det inte att det måste gälla för resten av livet. Hur man ser på sig själv kan förändras med tiden. Alla har rätt att ändra sig. Ingen annan än du kan heller säga åt dig vilket kön du har. Det är hur man ser på sig själv som gäller, inte vad andra tycker eller tror. För en del känns det lätt att komma ut, för andra är det jättesvårt och jobbigt. Det kan också vara olika lätt eller svårt att komma ut inför olika personer.