Strax är det dags för sommarlov för Transformering.ses projektledare, men sommaren på sidan ser lite annorlunda ut mot tidigare somrar.

I år kan transmejlen, trans@rfslungdom.se, hålla öppet tack vare våra fantastiska nätstödjare! Det går alltså bra att höra av sig med frågor och funderingar på mejlen som vanligt om du är transperson eller närstående.

Om du är professionell och möter unga transpersoner i ditt arbete eller i ditt ideella engagemang, eller om du har en fråga som vi behöver göra lite research för att kunna ge bra svar på, kan du behöva vänta på svar tills projektledaren är tillbaka 20 juli.

Under Stockholm Pride finns RFSL Ungdom på plats i Pride Ung Park, en festivalpark särskilt för dig som är ung och där det är gratis inträde. Där kommer Transformering.se bland annat att svara på frågor om sex och relationer. Mer info om det kommer här på Transbloggen inför Stockholm Pride!

Vill du prata med någon, få stöd och hjälp eller svar på andra frågor? Transformering.se tipsar om dessa ställen:

Till BRIS (Barnens rätt i samhället) kan du höra av dig om du är under 18 år och vill prata med en vuxen/en BRIS-kurator. BRIS-telefonen har nummer 116 111 och har öppet måndag–fredag klockan 10–21 och lördag–söndag klockan 14–21. Samma tider gäller för BRIS-chatten där du kan chatta med en kurator. Övriga tider går det också bra att höra av sig till BRIS-mejlen. Hos BRIS kan du vara helt anonym och det syns inte på telefonräkningen om du har ringt till BRIS. bris.se/

Du kan också höra av dig till BRIS om du är vuxen och närstående till en ung transperson. BRIS Vuxentelefon, nummer 077-150 50 50, har öppet måndag och torsdag klockan 13–16, tisdag, onsdag och fredag klockan 9–12. Stängt på helger och röda dagar. barnperspektivet.se/

Behöver du någon att prata med kan du också vända dig till RFSL:s hbt-jour. Kontaktuppgifter och öppettider finns på rfsl.se/?p=3704

Hos UMO, ungdomsmottagningen på nätet, kan du också hitta information om kroppen och sex och även fakta och berättelser om att vara transperson. Deras frågelåda, Fråga UMO, har öppet hela sommaren. umo.se

Passa också på att lyssna på Saga Beckers fina sommarprat! Saga pratar om en del jobbiga saker, som självskada och självmord, men också om hur mycket det betyder att få stöd från närstående som familj och partner. Sveriges Radio har också samlat tips på ställen dit man kan vända sig om man behöver prata med någon efter att ha lyssnat på programmet.

Ta hand om dig och hoppas att du får en skön sommar!

Varma hälsningar
Från oss som jobbar med
Transformering.se

Tack till Signe Bremer för lån av somrigt foto!

Socialstyrelsen har tagit fram två nya broschyrer som ska underlätta vården för personer med könsdysfori. Den ena broschyren gör det lättare för dig som söker vård att veta din rätt, och den andra broshyren gör det lättare för dig som möter personer med könsdysfori i ditt arbete att göra rätt - oavsett om du jobbar inom primärvården, psykiatrin, socialtjänsten eller elevhälsan.

Båda broschyrerna bygger på de kunskapsstöd för vården av personer med könsdysfori som Socialstyrelsen presenterade tidigare i vår, och som vi har sammanfattat de viktigaste delarna av i två tidigare bloggposter. Du hittar våra sammanfattningar här och här. Man skulle kunna säga att de här två broschyrerna är Socialstyrelsens motsvarighet till de kortare sammanfattningarna!

För dig som vill läsa broschyrerna eller ge dem till någon annan så går det bra att ladda ned eller beställa dem direkt från Socialstyrelsen. Broschyren Till dig som möter personer med könsdysfori i ditt arbete hittar du här, och broschyren Till dig med könsdysfori hittar du här.

Vi upplever att de här broschyrerna kan vara väldigt användbara, inte minst att använda som verktyg när man vill peka på vilken vård man faktiskt har rätt till. Förhoppningsvis kommer de också leda till att färre gör fel i framtiden, och att många fler gör rätt.

Många som hör av sig till oss via transmejlen är närstående till unga transpersoner. Vi får ofta frågor om hur man kan vara ett bra stöd, var det finns transkompetenta psykologer eller vilka rättigheter en har när vården eller skolan strular. Det är även många som vill vara ett bra stöd, men som samtidigt brottas med känslor av oro och osäkerhet när en närstående just kommit ut. 

Vi har träffat Hannah Bergman, barnpsykolog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, och pratat med henne om hur man kan stötta en ung person i ens närhet samtidigt som man tar hand om sig själv och sina egna känslor. Hannah Bergman jobbar på könsidentitetsmottagningen på ALB, som är det enda könsutredningsteam i Sverige som tar emot personer under 15 år, och hon har träffat många unga transpersoner med deras familjer och pratat med dem. 

Vad säger när du träffar föräldrar eller syskon som just fått veta att en ung person i deras närhet är trans, och som nu känner oro eller osäkerhet?

Det är individuellt hur man reagerar, men till en närstående som upplever beskedet som jobbigt kan man säga: tillåt dig alla känslor som du känner. Eftersom det kan vara svårt att prata om hur man känner kan man uppleva sig ensam och hjälplös inför hur man skall förhålla sig till situationen och personen. För att komma vidare i bearbetningen är det bra att prata med någon. Det kan vara en god vän, en partner eller en professionell samtalskontakt. Att få saklig information lindrar också ofta oro. 

Vad kan man göra om man som närstående känner sig otillräcklig eller har frågor som inte passar att prata om med den unga personen själv? Närstående kan också behöva ta hand om sig själva för att kunna vara ett bra stöd åt den unga. En del närstående drabbas av kriser och det är något som man behöver ta hand om. Hur kan man göra det utan att det går ut över barnet eller den unga personen ifråga? 

Hannah Barnpsykolog

Även om öppenhet inom familjen är bra är det viktigt att som närstående ha någon annan än den som kommit ut att ventilera sina egna känslor och tankar med. Både för att avlasta den unga, som har fullt upp med sin egen process, men också för sin egen skull. Man kan tala med en partner eller vän, söka information på nätet och kontakta kunniga inom området. Försök hitta sammanhang eller möten där du kan ges möjlighet att fråga, gråta, tänka och känna utan att den unga känner sig belastad av det.

Vilka uttryck för oro möter du från närstående? Hur svarar du på frågor om sådant?

På frågan om man kunde ha gjort annorlunda är svaret: antagligen inte. Enligt forskningsläget i dag är kön mer ett kontinuum än ett binärt system. Var man befinner sig på det kontinuumet är olika från person till person. Snarare har man gjort något rätt om den närstående vågar komma ut och berätta om sin könsidentitet. 

En oro kan också vara hur den närstående kommer att bli bemött. Man kan inte skona sin närstående från omgivningen, men genom stöd, respekt och kärlek kan man bidra positivt till förutsättningarna att bemöta svårigheter. Det behövs tid för att utforska sin könsidentitet och utredningsprocessen bidrar ofta med både tid och lösningar på hur den enskilda ungdomen vill göra. Alla väljer inte att heller att genomgå alla delar av en könskorrigerande behandling, det utgår helt från personens egna behov.

Slutligen, vad är det viktigaste man kan göra som närstående för vara ett bra stöd åt en ung transperson?

Att vara tydlig med att man älskar personen oavsett könsidentitet och könsuttryck är det bästa sättet att stötta. 

 

 

I våras blev vi på Transformering.se kontaktade av Utbildningsradion (UR) och deras program Tänk till. De berättade att de under sommaren skulle publicera lustfyllda noveller skrivna av unga personer, om unga och för unga, och dessutom skulle deras Youtubekanal sända en serie med korta svar på frågor om sex och relationer. Ville vi vara med och svara på några frågor? Självklart ville vi det!

”100 frågor och svar om sex!” sänds hela sommaren. Varje torsdag läggs 10 nya frågor upp, och Tänk tills sex-experter Reyhaneh Ahangaran, Matias Garzon och Vierge (från Transformering.se) svarar. De frågor som Transformering.se svarat på hittills är (rubrikerna länkar till videorna)

5 ”Jag vill bli kallad hen i skolan, vem pratar jag med?”
10 ”Hur kan jag lära känna min sexualitet?”
26 ”Hur berättar jag att jag inte vill bli definierad som man eller kvinna?”
31 ”Hur kan jag ha sex som inte är så könat?”
32 ”Vad innebär det att köna?”

Och nu under sommaren kommer vi alltså att svara på många fler frågor i videoform.

Parallellt med ”100 frågor och svar om sex!” lägger Tänk till ut fem heta berättelser om sex, kärlek och lust. Novellerna är skriva av unga och utvalda av UR och UMO.se, ungdomsmottagningen på nätet. Transformering.se har kollat på de två som lagts ut hittills, ”En varm sommarnatt” och ”Selma och jag”, och tycker att det är fint att man inte vet om personerna är trans eller cis och att man inte får veta så mycket om hur personernas kroppar ser ut. Det kan man fylla i själv i tankarna om man vill. Och kanske bli inspirerad att  skriva sexnoveller själv där transpersoner är med?

 

Bild: Tänk till på Instagram

I måndags presenterade Folkhälsomyndigheten sin rapport ”Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner – En rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige”. Vi har tidigare skrivit om rapporten här på transbloggen och Transformering.se har dessutom medverkat i att utforma delar av frågorna och upplägget. Rapporten är den första studien på 10 år som undersöker hälsan bland transpersoner i Sverige. Senast något liknande gjordes var 2005, men då undersökte man övergripande hälsan inom gruppen hbt-personer. Det här är alltså den första, stora undersökningen som specifikt tittar på hälsoläget bland transpersoner i Sverige.

Triggervarning

Här på Transformering.se brukar vi försöka fokusera på hälsofrämjande insatser, att skriva om sådant som kan kännas stärkande och inspirerande för att en ska få må bra och känna sig värdefull som transperson. De gånger tidningar skriver om trans handlar det ofta om ohälsa och svårigheter, och vi vill vara en motvikt till allt det negativa. Ibland måste vi ändå ta upp de utmaningar som finns vad gäller hälsan bland transpersoner som grupp, för att kunna diskutera vad som krävs för att förbättra läget. 

En triggervarning är därför på sin plats här. Detta inlägg handlar en del om psykisk ohälsa, att må dåligt och utsatthet. Om du mår dåligt, har varit utsatt för något eller känner någon som har det tufft, så får du gärna höra av dig till oss på vår stödmejl, trans@rfslungdom.se. Vi finns här för dig.

Resultat från rapporten

Folkhälsomyndighetens rapport visar att hälsoläget inom gruppen inte blivit bättre, utan snarare sämre, de senaste 10 åren. Den senaste liknande undersökningen gjordes till stora delar på ett annat sätt, så det går inte riktigt att jämföra med vad den visade, men i stora drag går det ändå att säga att det tyvärr inte blivit bättre. Folkhälsomyndigheten pekar ut ett flertal områden där ohälsan är större än bland befolkningen i stort. Inte minst konstaterar de att självmordstankar är vanliga inom gruppen och att utsatthet för diskriminering, våld och kränkningar är vardag för många transpersoner i Sverige.

800 personer har deltagit i undersökningen, varav en stor andel var unga personer mellan 16-29 år. Siffrorna visar på att fler än var tredje person under det senaste året allvarligt har övervägt att ta sitt liv. Varannan har upplevt kränkande behandling under de senaste tre månaderna. Lika många har undvikit olika vardagliga aktiviteter på grund av rädsla för diskriminering under det senaste året: det kan handla om att man låter bli att vara med i en förening, inte går på något arrangemang man ville gå på, stannar hemma när man är sjuk istället för att uppsöka sjukvård, undviker att träna – och andra exempel på hur man undviker att göra sådant man vill och har rätt till, för att slippa utsättas för dålig behandling. 

Otrygghet och diskriminering

Undersökningen visar också att många känner sig otrygga i vardagen och är rädda för att gå ut ensamma. Så många som var femte har blivit utsatt för våld på grund av sin transidentitet och en av tre har blivit utsatt för psykiskt våld. Många berättar att det är någon främling som har utsatt en för våld, men i många fall är det också någon närstående eller en person som man har en ytlig relation till och är bekant med sedan tidigare. Många transpersoner har i stor utsträckning lågt förtroende för exempelvis polis, hälso- och sjukvård samt socialtjänst – instanser vars uppgift är att ha en skyddande och främjande roll i samhället. 

– Transpersoner uppger att de är utsatta för diskriminering och allvarliga kränkningar inom alla livets områden – på jobbet, i skolan, i affären, i kontakten med myndigheter och sjukvården. Det låga förtroende för samhällsinstanser som rapporten visar är ett symtom på att samhället ännu inte lyckats med att inkludera och möta upp transpersoners behov. Vi har som samhälle mycket kvar att arbeta med vad gäller attityder och tolerans, säger Louise Mannheimer, enhetschef på Folkhälsomyndigheten.

Emotionellt och socialt stöd

För att förstå den allvarliga hälsosituationen och vad som krävs för att förändra den måste man diskutera orsakerna till detta. Folkhälsomyndigheten pekar ut några områden som är avgörande för att transpersoner ska kunna må bättre. Bland annat betonar de vikten av emotionellt eller socialt stöd. Att känna stöd från sin familj och närmaste omgivning, att bli stöttad och bekräftad i sin könsidentitet av de som står en nära och att ha någon att anförtro sig åt – detta är saker som kan erbjuda ett skydd och få en att må bättre. Samtidigt visar rapporten att 25% av alla transpersoner saknar just sådant emotionellt stöd, vilket är dubbelt så många som befolkningen i allmänhet. 

För oss på Transformering.se, och nog för många som brukar besöka oss, är detta tyvärr inte förvånande. Vi vet inte minst från många av de mejl vi brukar få att många transpersoner saknar stöd från sin omgivning, eller rentav blir illa behandlade av de som står en nära. För att situationen ska förbättras måste alltså omgivningen bli bättre, på att stötta, ta hand om, bekräfta och synliggöra transpersoner.

Samhället måste förändras

Folkhälsomyndigheten konstaterar också att situationen kan förändras, men att det ställer krav på det omgivande samhället. I slutet av rapporten skriver de att ”[i] likhet med många andra studier visar resultaten att transpersoner är en utsatt grupp med sämre livsvillkor än vad de skulle kunna ha. Transpersoners begränsningar i livet beror dock i stor utsträckning på värderingar och normer i samhällsstrukturen.” Folkhälsomyndigheten konstaterar alltså att det skulle kunna vara mycket bättre - om samhället behandlade transpersoner bättre. Det som behövs är normkritiska insatser och förändringsarbete på många områden. Verksamheter som Transformering.se, translägretTransammans i Västerås och Transit måste få stöd för att kunna fortsätta finnas och utveckla våra viktiga verksamheter. Även andra, ”allmänna” verksamheter måste bli bättre på att ta emot och inkludera transpersoner.

Folkhälsomyndigheten skriver att ”[m]ålet är inte att se transpersoner som en grupp med speciella behov utan att i stället se varför vårt samhälle inte inkluderar en grupp människor som utan dessa hinder skulle leva och verka på det sätt som de önskar.” Rapporten visar alltså klart och tydligt något som tål att upprepas: Det är samhället som har problem och måste förändras, inte transpersoner.

Idag lanserar RFSL Ungdom, RFSL och RFSU informationsmaterialet ”Sex och trans”. Broschyren är det första materialet i sitt slag på svenska och ingår i RFSU:s uppskattade och spridda serie praktikor, broschyrer med tillgänglig och praktiskt inriktad information om sex.

– Transpersoners sexualitet har länge varit osynliggjord, inte minst inom den könsbekräftande vården. Min förhoppning är att ”Sex och trans” kan bidra till en bättre sexuell hälsa för oss och att vi får samma rätt till ett bra och fungerande sexliv som cispersoner har idag, säger Maria Sundin, ansvarig för transfrågor på RFSL.

”Sex och trans” riktar sig både till transpersoner och andra personer med transerfarenhet och till personer som har sex med transpersoner. Den handlar om hur man kan ha bra, roligt och säkrare sex även om man känner att ens kropp inte stämmer överens med ens könsidentitet.

– De unga transpersoner vi möter är intresserade av frågor som rör sex och av relationer där sex kan vara en viktig del. Man undrar till exempel över hur man kan ha bra sex om man själv eller en partner har könsdysfori eller vilka ord man kan använda om kroppen och det sex man vill ha, säger Vierge Hård, projektledare för RFSL Ungdoms hemsida transformering.se.

Om man bryter mot normer för kön, könsidentitet och könsuttryck kan det finnas specifika frågor som man vill ha svar på. Måste man komma ut för en potentiell sexpartner, och hur kan man göra i så fall? Hur har man oralsex på ett sätt som inte känns så könat? Hur kan man ha bra sex efter att ha genomgått underlivskirurgi?

– Vi vet sedan tidigare att transpersoner är en grupp med sämre sexuell hälsa än genomsnittsbefolkningen. Kunskap om kropp och sexualitet är viktiga förutsättningar för en god hälsa, säger Hedvig Nathorst-Böös från RFSU.

Broschyren ”Sex och trans” finns att beställa hos
RFSL Ungdom: http://rfslungdom.se/material/sex-och-trans
Och hos RFSU: http://online4.ineko.se/rfsu/?productid=RFSU000275

På transformering.se kan du läsa mer om trans och könsidentitet.

För kontakt och information:
Vierge Hård, RFSL Ungdom, e-post: vierge@rfslungdom.se tel: 076-162 56 77
Maria Sundin, RFSL och RFSL:s transarbetsgrupp tel: 070-7290166.
Josefin Morge, pressansvarig på RFSU, e-post: josefin.morge@rfsu.se tel: 070-552 00 81

Transformering.se vill tacka alla som delat med sig av sin tid, erfarenhet och kunskap till oss i arbetet med praktikan, både i kraft av egen transerfarenhet och som verksamma inom vård vid könsdysfori/transvård och sexualupplysning. Utan er hade vi kunnat mycket mindre. Våra varmaste tack!

Ett av RFSL Ungdoms nyaste projekt är Diskrimineringskartan.se. Där kan du rapportera till exempel transfobi, rasism, trakasserier och diskriminering i och kring skolan. Eftersom vi samtidigt fick flera frågor till transmejlen om diskriminering och annan kränkande behandling, och vad man kan göra om det sker, bestämde vi oss för att gå igenom det ordentligt!

Det här är den tredje och avslutande delen av vår genomgång. Del 1, "Vad gäller kring diskriminering i skolan?", och del 2, "Trakasserier och diskriminering är extra allvarligt", hittar du på Transbloggen på Transformerings startsida.

Alla som går i skolan har rätt att slippa att bli dåligt behandlade, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet. I det här inlägget berättar Transformering och Diskrimineringkartan.se om vad diskriminering är och vad du kan göra om det händer dig eller någon annan.

Här går vi igenom några saker som du som elev kan göra om det förekommer kränkningar, trakasserier och/eller diskriminering i din skola. Det är viktigt att veta att det inte är ditt ansvar att agera för att slippa bli dåligt behandlad. Det är skolans och skolpersonalens ansvar att se till att alla kan vara i skolan, kan delta i undervisningen och känna sig trygga. Men ibland behöver man berätta för skolan att man själv eller någon annan blir dåligt behandlad. Och ibland tar skolan tyvärr inte sitt ansvar, och då kan man behöva prata med någon annan om vad det är som har hänt.

Prata med skolan

I första hand bör du prata med personal i skolan. De har skyldighet att hjälpa dig och ta rapporter om kränkningar, trakasserier eller diskriminering på allvar. Du ska kunna vända dig till vem som helst som jobbar på skolan, men om det är skolan som kränker eller diskriminerar kan det vara bra att vända sig direkt till rektor.

Om det finns någon vuxen person utanför skolan som du litar på, till exempel en förälder eller en vuxen som du bor med, kan du be den personen om hjälp och att ni tar kontakt med skolledningen tillsammans. Ofta leder direkt kontakt med skolan till snabbast resultat, förutsatt att skolan sköter sig och tar dig på allvar.

Det går att höra av sig till skolan anonymt (till exempel genom att registrera en ny mejladress och skriva därifrån, eller genom att skicka ett pappersbrev utan avsändare), men det kan göra det svårare att få hjälp. När skolan utreder vad som gått fel kan de kanske också förstå vem som hört av sig.

Alla skolor ska ha fått ett material som heter Öppna skolan! från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Där står det precis hur skolan ska göra för att förebygga och agera mot kränkningar, trakasserier och diskriminering. Den kan du hänvisa till om du vill.

Prata med elevskyddsombud eller elevråd

Om din skola har ett elevskyddsombud kan hen säga åt skolledningen att åtgärda brister och problem i elevernas arbetsmiljö. Det skulle till exempel kunna vara att det saknas könsneutrala möjligheter att gå på toaletten eller byta om inför gymnastiklektioner. Ta reda på vem som är elevskyddsombud och kolla om hen kan prata med skolan om bristerna i arbetsmiljön.
 
En annan möjlighet är att be skolans elevråd ta upp problemet med skolledningen. Elever ska kunna påverka sin skolmiljö och det är möjligt att skolan lyssnar mer på ett elevråd än på en enskild elev, även om eleven har rätt.

Här kan du läsa mer om elevråd: svea.org

Prata med ditt utredningsteam (om du går i könsutredning)

Om du är under 18 år och genomgår en könsutredning så kan ditt utredningsteam hjälpa dig med problem i skolan, om du vill det. Hjälpen och stödet från utredningsteamet kan se olika ut beroende på vad just du behöver. Det kan handla om att teamet stöttar skolpersonalen i att ingripa mot och förebygga mobbning eller trakasserier, att lärare och elevhälsa får information om könsdysfori eller att teamet diskuterar med skolan vad skolan kan göra för att man ska kunna delta i till exempel idrottsundervisningen.

Mer information finns i ”God vård av barn och ungdomar med könsdysfori”, sidan 43–44.

Anmäl till myndigheterna

Om skolan inte lyssnar på dig kan du höra av dig till myndigheter för att få hjälp. Olika myndigheter hjälper till med olika saker.

Barn- och elevombudet (BEO) hjälper dig om du har blivit kränkt eller mobbad i skolan. Det är ett bra ställe att börja på, men om de tycker att det du blivit utsatt för är trakasserier eller diskriminering brukar de hänvisa vidare till DO (se nedan). Här hittar du Barn- och elevombudet: skolinspektionen.se/BEO/For-barn-och-elever/

Diskrimineringsombudsmannen (DO) hjälper dig om du har blivit trakasserad eller diskriminerad. De kan starta en domstolsprocess och om de vinner kan du få skadestånd. Oftast behövs det mycket bevis och det kan ta lång tid innan ett fall avgörs i domstol. En anmälan till DO innebär inte att man får konkret hjälp med situationen direkt, men det kan ändå kännas skönt att ha gjort anmälan. Förutom att prata med DO kan man försöka prata direkt med skolan eller ta hjälp av en antidiskrimineringsbyrå (se nedan). De kan ofta se till att man får hjälp snabbare. Här hittar du DO: do.se

Det går att lämna anmälan anonymt till Diskrimineringsombudsmannen. Då går det inte att få skadestånd. Anonyma anmälningar kan leda till att Diskrimineringsombudsmannen gör tillsyn i en skola, det vill säga hör av sig till skolan för att kontrollera att de inte diskriminerar och att det finns bra planer för att förhindra att det sker. Om du inte är intresserad av att driva ett domstolsfall kan det räcka att göra en anonym anmälan till DO och berätta vad skolan gör fel.

En annan möjlighet är att prata med en antidiskrimineringsbyrå. De är inte myndigheter men kan hjälpa dig göra en anmälan till DO eller företräda dig i domstol. Här hittar du Sveriges antidiskrimineringsbyråer: adbsverige.se/byraer-i-natverket/

Du kan också göra en anmälan till polisen. I så fall kan det vara bra att prata med RFSL:s Brottsofferjour. De kan hjälpa dig skriva en polisanmälan och även följa med till möten med polis, domstol eller vårdpersonal.

Prata med RFSL Ungdom

Om skolan beter sig kränkande, trakasserar eller diskriminerar och du inte vill prata med dem själv kan eventuellt RFSL Ungdom prata med skolan och be dem förbättra sig.

Diskrimineringskartan.se kan du anonymt rapportera till exempel transfobi, trakasserier och diskriminering. Du kan också maila till RFSL Ungdom direkt om du har problem med din skola: diskriminering@rfslungdom.se

Vad kan du som arbetar i skolan göra?

Har du en fråga?

Mejla till RFSL Ungdom på trans@rfslungdom.se eller diskriminering@rfslungdom.se

Ett av RFSL Ungdoms nyaste projekt är Diskrimineringskartan.se. Där kan du rapportera till exempel transfobi, rasism, trakasserier och diskriminering i och kring skolan. Eftersom vi samtidigt fick flera frågor till transmejlen om diskriminering och annan kränkande behandling, och vad man kan göra om det sker, bestämde vi oss för att gå igenom det ordentligt!

Del 1, "Vad gäller kring diskriminering i skolan?", publicerades förra veckan. Den tredje och sista delen, som handlar om vad du som är elev eller skolpersonal kan göra, kommer i morgon.

Alla som går i skolan har rätt att slippa att bli dåligt behandlade, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet. I det här inlägget berättar Transformering och Diskrimineringkartan.se om vad diskriminering är och vad du kan göra om det händer dig eller någon annan.

Trakasserier och diskriminering drabbar inte bara en person, utan alla som omfattas av samma diskrimineringsgrund. Det kan beskrivas i flera steg.

En person som bryter mot normer blir utsatt för trakasserier eller diskriminering och känner till exempel rädsla eller oro med anledning av det.

Personer som bryter mot normer på samma sätt som den som blivit utsatt känner oro eller rädsla för att också bli utsatta.

Den som utsätter någon för trakasserier eller diskriminering återskapar en negativ, begränsande norm. Till exempel att det skulle vara mindre värt att bryta mot normer för kön eller sexualitet än att följa dem.

Institutioner, till exempel skolan, har mycket makt, både över elever och i samhället i stort. Institutioner har ofta normskapande makt. Därför är det ännu mer allvarligt när det är en institution som utsätter personer för trakasserier eller diskriminering.

Trakasserier och diskriminering kan göra att man känner att man inte kan vara sig själv utan att bli utsatt för fara eller obehag. De gör det helt enkelt svårt för människor att delta i samhället på lika villkor och strider mot principen om alla människors lika värde.

Hur kan kränkningar, trakasserier eller diskriminering se ut i skolan?

Namn och pronomen
Att medvetet använda fel namn eller pronomen, eller att inte vilja eller strunta i att använda rätt namn och pronomen, kan vara trakasserier, om det är en annan elev som gör det, eller diskriminering, om det är en lärare eller annan skolpersonal som gör det. Rätt namn är det man själv väljer – det behöver inte vara ens juridiska namn. Rätt pronomen är det eller de pronomen man själv känner är rätt.

Enligt en genomgång som Socialstyrelsen gjort, "Administrativa problem för personer som bytt juridiskt kön", bör du kunna få ut betyg från grundskolan och gymnasiet med rätt personuppgifter om du har bytt juridiskt kön.

Kränkningar och trakasserier i klassrum och övriga skolan
Generaliserande kränkande yttranden om till exempel hbtq-personer riskerar att skapa en miljö där det inte går att vara öppen som hbtq-person. Det kan till exempel handla om att uttryck som bög, flata eller gay används som negativt laddade ord, att någon säger att alla homosexuella har någon viss negativt laddad egenskap eller att t-ordet (skällsord för transfeminina) används.

Det spelar ingen roll om det finns någon öppen hbtq-person som hör det kränkande yttrandet eller inte. Lärare eller annan skolpersonal som hör det ska ingripa i alla fall för att förhindra att det uppstår en skolmiljö som är fientlig mot hbtq-personer.

Toaletter och omklädningsrum
Alla ska ha möjlighet att byta om och gå på toa på ett tryggt sätt. Det är en förutsättning för att delta i skolmiljön och i skolarbetet. Det kan innebära att skolan behöver ordna könsneutrala toaletter eller att alla som vill får möjlighet att byta om enskilt i samband med skolgymnastiken.

Värderingar och andra övningar
Om skolan använder sig av värderingsövningar behöver de vara utformade på ett sätt som inte kränker eller gör att elever behöver argumentera för eller emot sina egna eller en närståendes rättigheter, på ett sätt som personer som följer normen aldrig skulle behöva göra. Ett exempel på en dålig värderingsövning är: ”Ska transpersoner/homosexuella få adoptera?”

Några exempel på övningar man i stället kan göra är ”Hur har transpersoners rättigheter förändrats över tid i Sverige?”, (här kan man till exempel utgå från Elias Ericsons affisch "Kort om transhistoria i Sverige") ”Hur ser transrättigheter ut i Europa?” (Transgender Europe, TGEU, har bra material) och ”Hur kan skolan arbeta mot transfobi?” (hör till exempel av er till projektet Nätverket för normkritiska skolgrupper, NNSG, eller utgå från er skolas likabehandlingsplan).

Biologiböcker och sexualundervisning
Allt ömsesidigt sex är lika bra och riktigt sex. Därför är det viktigt att skolmaterial och undervisning beskriver homo-, bi-, hetero- och asexualitet på ett likvärdigt sätt och inte ger uttryck för att något av detta är mer ”normalt” eller bättre än något annat.

På samma sätt är alla könsidentiteter likvärdiga och lika riktiga. Man ska inte behöva få felaktig information från sina biologiböcker, till exempel att det står ”transsexualitet” i stället för transsexualism eller att trans framställs som något avvikande. Felaktigt skolmaterial kan bidra till en skolmiljö där det är svårt att vara öppen som till exempel transperson.

Förutom att man självklart har rätt att inte bli kränkt och diskriminerad bör det vara en rättighet att få information om kroppen och om sex som är relevant för en själv. Det kan vara avgörande för att man ska få en bra självuppfattning och kunna ha en god hälsa.

Material som vi tycker är bra är
Världens viktigaste bok – om kroppen, känslor och sex av Nathalie Simonsson (Ordfront och RFSU, 2012)
Under huden – sexualundervisning och normkritisk pedagogik (RFSL Stockholm och RFSL Ungdom, 2010)

Könade grupper
Oftast finns det ingen anledning att använda sig av könade grupper (tjejgrupp och killgrupp) i undervisningen. Könade grupper innebär en ökad risk för att personer blir bedömda eller behandlade olika beroende på indelning.

Om elever delas in i könade grupper ska var och en själv få välja vilken grupp hen vill vara med i. Det är inte det juridiska könet som ska avgöra.

Ett annat sätt att dela in personer i könade grupper är något vi kan kalla ”okynneskönande”. Det kan vara att en lärare säger till exempel ”nu får ni hänga med lite här, tjejer” eller ”ska ni inte komma in från rasten nu, killar?” eller att en skolsköterska pratar om vad ”vi män” behöver tänka på i fråga om kroppen. Det används kanske omedvetet för att skapa en känsla av gemenskap, men felkönar ofta personer som inte hör hemma i den grupp de delas in i.

Ett av RFSL Ungdoms nyaste projekt är Diskrimineringskartan.se. Där kan du rapportera till exempel transfobi, rasism, trakasserier och diskriminering i och kring skolan. Eftersom vi samtidigt fick flera frågor till transmejlen om diskriminering och annan kränkande behandling, och vad man kan göra om det sker, bestämde vi oss för att gå igenom det ordentligt!

Del 2 och 3, om varför trakasserier och diskriminering är extra allvarligt och vad du som elev eller skolpersonal kan göra, kommer nästa vecka.

Alla som går i skolan har rätt att slippa att bli dåligt behandlade, oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexualitet. I det här inlägget berättar Transformering.se och Diskrimineringkartan.se om vad diskriminering är och vad du kan göra om det händer dig eller någon annan.

Så länge man går i skolan är skolan ens arbetsplats. Fram till dess att man slutar nian omfattas man också av skolplikten. Det innebär att det är obligatoriskt att delta i skolans verksamhet. Den som har ansvaret för skolan, till exempel kommunen om man går i kommunal skola eller skolans ägare om man går i friskola, har också en plikt: att se till att man har bra förutsättningar att gå i skolan och få utbildning.

Det här innebär att det är viktigt att man har en bra skolmiljö och att det är den som har ansvaret för skolan som ska se till att skolmiljön är bra. Det är skolans ansvar att se till att man kan gå i skolan utan att behöva bli utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller diskriminering.

Vad är kränkande behandling?

Kränkningar (eller kränkande behandling som det ibland också kallas) är sådant som någon säger eller gör, eller låter bli att göra, som gör att man känner sig kränkt – att man blir ledsen eller arg, känner sig dum eller dålig. Det kan till exempel vara förlöjligande, ryktesspridning, att kalla någon för något den inte vill, våld eller hot om våld. Flera typer av kränkningar kan, förutom att vara kränkande, också rubriceras som brott. Till exempel misshandel, olaga hot eller förtal.

Kränkande behandling kan ske en enstaka gång eller upprepas. Ibland kallas kränkande behandling som upprepas för mobbing.

Det spelar ingen roll om kränkningar sker fysiskt, via sms eller på nätet. Det är ändå en kränkning och är allvarligt. Som elev har man rätt att slippa kränkningar, trakasserier och diskriminering både i skolan och i anslutning till skolan – till exempel på skolans fritidsgård, på skolresor och friluftsdagar och på väg till och från skolan. Om du går i skolan är det skolans ansvar att se till att du inte blir dåligt behandlad.


Vad är trakasserier och diskriminering?

I lagen anses kränkningar som sker på grund av till exempel kön eller könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning som extra allvarliga. Det kallas trakasserier.

I skolan innebär det att om en eller flera andra elever kränker en för att man till exempel är transperson så är det trakasserier. Om lärare eller annan skolpersonal behandlar elever sämre eller kränker elever för deras kön, könsuttryck eller sexuella läggning kallas det diskriminering.

Den som är ansvarig för skolans verksamhet kan dömas i domstol för att ha diskriminerat eller för att inte ha agerat när en elev utsatts för trakasserier. Skolan ska ha en plan för hur det ska gå till, en så kallad likabehandlingsplan. Skolan ska göra likabehandlingsplanen tillgänglig så att både elever och personal får veta vad som står i den.

Kränkningar med sexuell innebörd, till exempel blickar, kommentarer, tafsande eller andra oönskade handlingar som anspelar på sex, räknas också som sexuella trakasserier.


Vilka diskrimineringsgrunder finns det?

Det finns fler så kallade diskrimineringsgrunder än kön, könsuttryck och sexuell läggning.

•    Kön
•    Könsidentitet eller könsuttryck (kallas ibland ”könsöverskridande identitet eller uttryck”)
•    Etnisk tillhörighet
•    Religion eller annan trosuppfattning
•    Funktionsvariation eller funktionsnedsättning
•    Sexuell läggning
•    Ålder

Om man har bytt eller har tänkt byta juridiskt kön omfattas man av diskrimineringsgrunden kön.

Om man är transperson och inte har bytt eller har tänkt byta juridiskt kön omfattas man av diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck.

Oavsett på vilket sätt du är transperson är du skyddad mot trakasserier och diskriminering.

Som vi har skrivit om tidigare här på transbloggen arrangerar vi en temadag i Stockholm den 23/5: Ung och trans - sex, hälsa och nära relationer.
Alla är välkomna till temadagen, men man måste anmäla sig för att få en plats. Anmälan gör du via detta webbformulär: http://korta.nu/ungochtrans 
Det finns ett mycket begränsat antal platser kvar, så anmäl dig idag om du vill komma! 

Nu har vi fått klartecken från alla paneldeltagare och kan äntligen presentera de sista detaljerna för dagen!

Panelsamtal 23/5

Ett panelsamtal om må bra-faktorer som sex och nära relationer, transvårdens utveckling, depatologisering och villkoren för byte av juridiskt kön. Vilken roll spelar nära relationer, sex och kärlek för att unga transpersoners ska kunna må bra? Har bilden av trans breddats även i vårdens ögon? Hur ska situationen förbättras för icke-binära? Hur får man mer inflytande över sin egen vård? När ska åldersgränsen för byte av juridiskt kön sänkas - eller bör den avskaffas helt?

Paneldeltagare: Moa Henriët, transaktivist och sjuksköterskestuderande, Gabriel Gonzales, transaktivist och referensperson för transsexpraktikan, Cecilia Dhejne, sexolog och specialist i psykiatri, Esben Esther Pirelli Benestad, läkare, specialist i klinisk sexologi och professor i sexologi vid Universitet i Agder (Norge), samt en närstående till en ung transperson.

Moderator: Anna-Maria Sörberg, journalist och författare.

Varmt välkomna!