Filmtips och intervju

Häromdagen tittade vi på den alldeles fantastiska kortfilmen ”Ta av mig”. Filmen handlar om den unga transtjejen Mikaela som går hem från krogen med en okänd kille, en situation som snabbt leder till att Mikaela tvingas komma ut. Utan att avslöja så mycket mer kan vi säga att situationen som följer är fylld av ett obehagligt maktspel och mycket träffande gestaltningar av hur man påverkas och styrs av föreställningar kring kön och sexualitet.

”Ta av mig” är skriven av Jana Bringlöv Ekspong, som också spelar huvudrollen, och regisserad av Victor Lindgren. Filmen vann tidigare i år Teddy Award, som är queerfilmpriset på Berlins Filmfestival, ett pris som tidigare bl.a. tilldelats ”Fucking Åmål”. Vi har träffat Jana och pratat om filmen och några av de många frågor den väcker.

Transbloggen: Filmen "Ta av mig" bygger delvis på en självupplevd historia. Hur är det att återskapa en sån här händelse genom att filmatisera den? Hur känns det, eller vad är dina tankar kring att göra film av en självupplevd historia?
Jana: Jag tror mycket skapande har sin grund i det självupplevda. Här blev det en roll jag spelade och en roll jag känner väldigt väl. Jag kunde säga till Victor, regissören, att jag skulle aldrig ligga på rygg framför en kille i denna situation, det är inte smickrande för mig och jag känner mig extra sårbar. Men det var det osmickrande och sårbara Victor ville åt. Med sådana små ändringar blev Mikaela en annan person än mig, även om vi fortfarande är väldigt lika. Situationerna blev nya, så som Björn Elgerd spelade mannen fick Mikaela en annan person än den jag hade att förhålla mig till, det var till stor hjälp när jag fick först ett nytt ansikte på mannen, det öppnade för kreativiteten i mig.

Det är i första hand inte en film om en transperson, den handlar om fördomar, om könsroller, om hur dessa föreställningar sätter upp murar kring oss. Det är något som drabbar oss alla och när jag började se så på manuset blev det inte lika personligt och självutlämnande, även om jag ibland nojade hemskt mycket kring det hela. Jag kunde bli osäker på vad Victor vill säga, för vi har varsin ingång i filmen. För mig är den jag är inget konstigt, utan det är han i filmen som är den konstiga, med sina frågor, sin förundran. Jag är min egen vardag. Redan i förarbetet, när vänner och konsulenter läst manuset, fick jag respons av igenkänning. Flera biologiskt födda kvinnor kunde relatera till det Mikaela var med om och det peppade mig mer på projektet, att vi hade en historia som handlade om det mänskliga i första hand och det är kanske drömmen, att fortsätta jobba så, skapa igenkänning och motarbeta de murar, könsroller, fördomar och förväntningar som finns i samhället idag.


Det finns många exempel i filmen på hur killen objektifierar Mikaela, dels genom det sätt som han tar på henne, men inte minst genom att ställa intima frågor om hennes kropp. Samtidigt fokuserar kameran också mycket på Mikaelas kropp. Hur har ni arbetat med kamerans blick på deras respektive kroppar?
Vi ville vara tydliga med att det är Mikaela som är huvudpersonen. Vi ville inte heller undvika nakenheten. Det nakna skulle visa på en utsatthet, särskilt på Mikaelas utsatthet. 


Många som hör av sig till transformering.se har berättelser som liknar den i filmen. Har du något tips till den som hamnar i liknande situationer, till exempel svar på tal när man får den här typen av frågor eller strategier för att lära sig att sätta gränser?
Vi får alla sätta våra egna gränser, det är hemskt personligt vad vi klarar av. Ibland handlar öppenhet om att inte ställa frågor, att inte kräva att förstå andras livsval, öppenhet är att acceptera utan att behöva begripa allt.

I filmen tvingas i princip Mikaela att komma ut av killen som hon går med från krogen. Vad tänker du om komma ut-situationen? Är det olika saker om det rör sig om ett one-night-stand än om det är en relation man kanske vill satsa mer på? Vad kan man tänka på?
Av princip tycker jag inte man ska behöva berätta. Kanske inte för någon. Sen om man vill leva med någon, eller bara att det finns en person som betyder något för en, så vill i alla fall jag dela med mig av vem jag är. Sen kan man ju se på det ur hur världen tycks funka, att det tydligen är en stor grej, då finns det en trygghet i att den andre vet, även om den bara är ett one-night-stand.


Jana Bringlöv Ekspong och Victor Lindgren (regissör till "Ta av mig")


"Ta av mig" visas just nu på lite olika filmfestivaler runtom i världen, nu senast på filmfestivalen i Tampere. Vi på transformering.se arbetar för att kunna visa filmen under Stockholm Pride första veckan i augusti, och återkommer med mer info om det längre fram.

Lägg till ny kommentar

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Sökformulär