Sedan lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (könskorrigering) ändrades i maj och kravet på sterilisering togs bort så har RFSL Ungdom jobbat hårt för att den nyvunna rättigheten för transpersoner som får könskorrigerande vård att spara könsceller också ska bli verklighet.
Nu har fertilitetsenheten på Karolinska sjukhuset, som jobbar tillsammans med Enheten för könsidentitetsutredningar (ENID) i Stockholm, börjat kalla och ta emot transpersoner för att informera om olika möjligheter till fertilitetsbevarande behandling. Vi vet ännu inte hur många som ska bli kallade, men beskedet från fertilitetsenheten är att alla som redan har en remiss dit ska bli kallade och få ett besök för information innan jul. I morse genomfördes det första samtalet och jag var med som socialt stöd under besöket.
Om besöket
Jag vill berätta lite om hur det var och vad vi fick veta eftersom jag vet att många undrar vad som händer just nu och det är många som är knutna till transteamet i Stockholm som kommer att träffa fertilitetsenheten den närmsta tiden. Infon som gavs på det läkarbesök jag var med på utgick så klart från just den person som det berörde och även upplevelser av bemötande varierar förstås också. Det känns ändå relevant att berätta om detta som ett exempel.
Bemötandet
Den som jag gick dit med är en ung transkille som vill få spara sina ägg. Han har haft testosteronbehandling sedan 2007, har gjort en överkroppsoperation men tackat nej till att operera sitt könsorgan, inga ingrepp är alltså gjorda i yttre och inre könsorgan i samband med hans könsutredning.
Innan besöket kom det en kallelse som inte var anpassad för transpersoner utan var standard för nybesök. På första raden stod det ”Du och din partner är välkomna på läkarbesök” men ”din partner” var överstruket med kulspetspenna. Längre ner stod det också att ”Kvinnan” som ska behandlas ska fylla i en hälsodeklaration innan besöket.
I receptionen möttes vi av en person som behövde lite tid för att registrera ett annat personnummer än det som kallelsen var skickad i och i den förvirringen fick hen inte riktigt ihop vad vi egentligen skulle göra där: Lämna prov? Registreras som ett par som ska få hjälp? Eller var vi där för något annat? Hen sa inget som var dåligt eller jobbigt att höra utan var bara lite förvirrad kring den ovana situationen.
I samtalet med läkaren blev det tydligt att rent generellt var de ganska dåligt förberedda för att bemöta transpersoner, men de vill bli bättre och lära sig mer. Ett exempel från samtalet är att hälsodeklarationerna som skulle fyllas i var färgkodade: rosa för kvinnor och blå för män. Först bad de om ursäkt för att de inte hade några anpassade blanketter och erbjöd honom att välja, men kom sedan fram till att han nog ändå måste ta den rosa eftersom det är den som handlar om livmoder, ägg, menscykel och annat de behöver veta.
När läkaren skulle förklara metoderna för att plocka ut ägg så förvarnade hen om att hen skulle komma att säga ”kvinnan” och ”äggen” eftersom hen inte visste vad hen skulle säga annars. Jag flikade in att det är bra att säga ”män med ägg” och hen skrev upp tipset i sitt anteckningsblock, sa att så ska de säga framöver och tackade för tipset.
Senare tog hen fram en plansch med rubriken ”Kvinnans fortplantningsorgan” och sa ”Oj, det här kanske vi ska tejpa över eller klippa bort. Det här ska vi ändra” och så täckte hen över överskriften med ett papper under samtalet. Läkaren påpekade också under samtalet att de gärna hade tagit emot transpersoner tidigare men att det var svårt med den gamla lagen.
Jag upplevde det som att de vill lära sig och att de inte försöker vara elaka eller medvetet kränka. För mig blev det tydligt att de saknar språk och verktyg. Papper, färdiga frågeformulär, kallelser och så vidare är inte heller anpassade till gruppen transpersoner. Personalen på fertilitetsenheten erkänner själva att de är dåligt förberedda och att det inte är acceptabelt, men de är också uppenbart öppna för att lära sig och tillmötesgå patienten.
Om det medicinska
Den medicinska info som följer här bygger också på det som sades till personen som mötet rörde, men min uppfattning är att läkarna såg det hela som en standardsituation. Även om denna information är viktig för många gäller det alltså att komma ihåg att det utgår från den här personens specifika hälsoläge och kan skilja sig åt på många punkter för andra.
Den konkreta informationen som gavs är att transpersoner som får könskorrigerande vård kallas inom klinikens program för fertilitetsbevarande insatser. Även andra patientgrupper med medicinska anledningar till (befarad framtida) infertilitet ingår i denna verksamhet, som alltså skiljer sig från den reproduktiva verksamhet som fertilitetskliniken också bedriver.
Personen som mötet rörde informerades om två olika sätt att bevara fertilitet. Det ena sättet är att plocka ut ägg ur äggstockarna, det andra handlar om att man med en titthålsoperation plockar ut vävnad från äggstocken. Mitt intryck var att det första alternativet över lag var mer aktuellt för gruppen transpersoner, så därför skriver jag lite mer om just det nedan. Även det beror förstås på många olika faktorer i ens individuella hälsoläge.
Att plocka ut ägg
Vad gäller att plocka ut ägg beskrev läkaren hur det skulle gå till i den här personens fall. Det handlar om att få äggen att mogna med en ”östrogenboost”, det vill säga 10–12 dagars östrogenbehandling med sprutor som man tar själv. Boosten innebär att flera ägg mognar på en gång i stället för ett. Man måste sluta med testo under tiden, ens blödningar måste komma i gång och hormonvärdena bli tillräckligt bra. Man ska helst sluta med testo länge nog för att få en regelbunden blödning, vilket läkaren för övrigt menade kan ses som ett tecken på fertilitet. Hur lång tid det kan ta är individuellt och handlar om vilka testovärden man har till att börja med. Hur kraftig östrogendos man måste ta varierar också. I vissa fall ska det gå att hormonboosta på ett sätt som har mindre påverkan på resten av kroppen. Den tänkta effekten av östrogenboosten är att äggstockarna växer, från ungefär en valnöts storlek till typ en clementin. Svullnaderna kan kännas med handen om man inte har mycket bukfett. Man kommer även i övrigt att känna av hormonerna på lite olika sätt.
När det är dags att hämta ut äggen brukar det röra sig om 6–10 ägg med god prognos om att något av dessa kan bli barn i framtiden. Man går då in med ultraljudsstav i främre öppningen, fittan eller vad du själv vill kalla det och går in under livmodertappen så att man kan lokalisera äggstocken. Eftersom den blivit stor och tung har den sjunkit ner. Sedan sätter man nål (väggen till äggstocken är tunn) och suger ut äggen med en pump. Behandlingen tar en halv dag och du måste ta det lugnt hela dagen, men kan vara tillbaka på jobb, skola eller annat roligt dagen efter. Redan dagen efter man har behandlats kan man börja med testo igen, enligt läkaren.
Spara ägg
Man får spara ägg till dess att man skulle ha förlorat fertiliteten ”naturligt” om man inte varit i behov av fertilitetsbevarande insatser, vilket anses vara när personen är omkring 47 om den har ägg. Som lagen ser ut idag kan man endast använda äggen till egenbehandling, det vill säga att de befruktade äggen sätts in i den som donerat dem, men läkaren vi mötte sa att ”Det händer så mycket på området att vi råder ändå att spara ägg” och sa NÄR embryodonation kommer att införas (inte OM). De är alltså väldigt medvetna om att lagar på detta område kommer att förändras. Till exempel sa läkaren också: ”Vi kan inte säga säkert vilka möjligheter du kommer att ha, men de kommer antagligen inte att bli färre framöver”. En optimistisk hållning helt enkelt.
En annan bild
En annan transkille som också träffade samma läkare senare under dagen fick i princip samma information men fick också veta att eftersom han ännu inte har börjat på testosteron så kan han ta ett blodprov inför behandlingen om några dagar och genomföra sin östrogenboost och plocka ut äggen strax efter jul. Han fick också lite mer information om hur östrogenboosten kunde få mindre påverkan på övriga kroppen. Man kan få ett piller som gör att östrogeninjektionerna påverkar mer lokalt. Det är framtaget för cancerpatienter som genomgår fertilitetsbevarande behandling eftersom cancer växer av östrogen, men det fungerar ju bra även för transkillar som inte vill ha östrogenets påverkan på övriga kroppen utan bara på äggstockarna.
Jag vill återigen påpeka att detta bara är två exempel och att du behöver prata med en läkare för att få veta mer om din egen situation.
Summering
För mig är det tydligt att fertilitetskliniken behöver få fler verktyg, ord och rutiner som är transinklusiva men att de vill möta och självklart ska hjälpa transpersoner som får korrigerande behandling. RFSL Ungdom kommer att erbjuda utbildning till personalen på fertilitetskliniken eftersom man som patient aldrig ska behöva utbilda sina vårdgivare. Vi hoppas inom kort få tillfälle att genomföra en utbildning och genomgång av material som används i kontakt med patientgruppen.
Just nu är det många olika fertilitetskliniker i landet som brottas med hur de ska bemöta transpersoner och det ser väldigt olika ut på olika ställen i landet. Den här bilden gäller i grund och botten bara ett möte på fertilitetskliniken i Stockholm, men det är en tittglugg in i en fråga som det fortfarande tyvärr inte finns några etablerade rutiner kring. Om du har andra erfarenheter av liknande möten får du gärna maila
trans@rfslungdom.se och hjälpa oss att komplettera bilden av hur det ser ut.
/Emelie Mire Åsell, ordförande RFSL Ungdom
Påverkar det vilka illustrationer du gör och vilka jobb du tar?
