Hårborttagning

Om man har hårväxt i ansiktet och på kroppen kan man i vissa fall få hårborttagning som könsbekräftande behandling. Man använder då en hårborttagningsmetod som förstör hårsäckarna så att de inte längre kan bilda hår, det vill säga att man tar bort håret permanent. 

Det gäller bara den som fått hår i ansiktet och på kroppen på grund av att ens kropp själv huvudsakligen producerat testosteron, eller om man har en intersexvariation och felaktigt har behandlats med testosteron. Om ens kropp själv huvudsakligen producerar östrogen räknas hårborttagning inte som könsbekräftande behandling, varken om man tar testosteron eller om man inte gör det. Om man vill ta bort hår behöver man då bekosta det själv.

Den offentliga vården hjälper också endast till att ta bort hårväxt i ansiktet och på överkroppen. Socialstyrelsen rekommenderar att man får ta bort hår på hela överkroppen. Men alla regioner erbjuder inte det, och det kan hända att man bara får behandling på framsidan av överkroppen: som hals, bröstparti och händer. Om man vill ta bort hår på andra ställen på kroppen behöver man bekosta det själv. 

Man behöver ta bort hår flera gånger med jämna mellanrum för att få bra resultat. Målet med behandlingen är att man ska bli så hårfri som möjligt. Men även om ens kropp svarar bra på behandlingen är det svårt att få bort allt hår. När hårväxten i ansiktet har minskat med 75–80 procent, och hårväxten på överkroppen (överkroppens framsida) minskat med 70 procent, brukar vården anse att man är färdigbehandlad. Man kan vid behov få uppföljande behandling någon eller några gånger per år för att bibehålla resultatet.

Olika metoder används

Permanenta hårborttagningsmetoder förstör de hårsäckar som producerar hår man inte vill ha. Det finns två slags metoder: ljusbaserade metoder (IPL, som står för intensivt pulsat ljus, och laser) och nålbaserade metoder (elektrolys, diatermi och blend).

Det är ofta en dermatolog, en hudläkare, som utför behandlingen. Det brukar vara dermatologen som väljer behandlingsmetod utifrån vad hen tror skulle fungera bäst. Ibland kombinerar man ljusbaserad och nålbaserad metod.

Vilken metod man använder beror dels på färgen på hud och hår, dels på hur tät hårväxt man har och dels på hur tjocka hårstråna är. Ljusbaserade metoder är det man brukar välja i första hand. De fungerar för personer som har mörk hårväxt och ljus hud. Med ljusbaserade metoder behandlar man större områden på en gång. Därför kan de metoderna också vara lämpliga att använda om hårväxten är tät.

Om man har mörk hud med mörkt hår fungerar inte ljusbaserade hårborttagningsmetoder. Då gör man istället hårborttagning med nål. Det finns maskiner för ljusbaserad hårborttagning som också fungerar på mörkt hår på mörk hud, men alla mottagningar har inte den typen av maskin. Om man har ljust (vitt, grått eller blont) hår eller rött hår fungerar inte heller ljusbaserade metoder, utan man använder nål.

Nålbaserade hårborttagningsmetoder, som också kallas nålepilering, innebär att man för ner en tunn strömförande nål i varje hårsäck för sig. Strömmen skapar en kemisk reaktion eller värme som förstör hårsäcken. Metoden är ganska långsam, till skillnad från ljusbaserad hårborttagning, och om man har mörkt hår på ljus hud tar man bort hår med nål främst om hårväxten är gles.

Risker med behandling

För en del metoder krävs det att man sparar ut håret lite inför varje behandling. Det kan förstärka könsdysfori.

Smärta är en vanlig biverkning av hårborttagning. För att behandlingen ska göra mindre ont kan man ta vanliga värktabletter och/eller använda en smärtstillande kräm på huden. Fråga behandlaren vad hen rekommenderar.

Hudrodnad och svullnad är andra vanliga biverkningar. Med nålbaserade metoder kan man få infektioner i huden.

Det finns viss risk för pigmentförändringar och ärr, och viss risk för brännskador. Behandlaren ska gå igenom med en vad behandlingen innebär och vilka risker som finns, till exempel om ens kropp lätt bildar ärr.